Var mitt upp i scanning av bilder till "veckans minne" när Beatrice ringde från Wessels och inte kunde ta sig hem. Jag tror att den stackaren har samma åkomma som jag hade tidigare med balansen. Blir det för mycket för henne och hon stressar så får hon lite panik och hon kan plötsligt inte gå utan börjar vingla istället. :( Det är inget vidare att drabbas av det, man känner sig så himla hjälplös. Jag har gudskelov inte haft det på ett bra tag. Jag inbillar mig att jag lärt mig handskas med det och har mycket bättre självförtroende än tidigare att jag kan styra över kroppen på ett helt annat sätt. Jag är ju föstås ingen doktor ... men tror att det kan vara det.
I alla fall, jag fick sluta scanna bilder och åka iväg och hämta min dotter ... så klart. Vill ju inte att hon skall vingla omkring och komma till skada.
Nu när vi kommit hem har hon lagt sig att vila en stund.
Helt ärligt tror jag hon tar på sig för mycket. Som nu idag då där hon både har tvättat, städat och sen fick för sig att hon skulle handla lite gotta till kvällen. Hon är för go när hon vill hjälpa till så där ... men det blir nog för mycket ibland.
I alla fall, jag fick sluta scanna bilder och åka iväg och hämta min dotter ... så klart. Vill ju inte att hon skall vingla omkring och komma till skada.
Nu när vi kommit hem har hon lagt sig att vila en stund.
Helt ärligt tror jag hon tar på sig för mycket. Som nu idag då där hon både har tvättat, städat och sen fick för sig att hon skulle handla lite gotta till kvällen. Hon är för go när hon vill hjälpa till så där ... men det blir nog för mycket ibland.