carinag.blogg.se

Har jag fått idétorka nu? Nej, så farligt är det inte...

Men jag har ju som sagt inte mått så vidare idag. Är jag ursäktad då? hahaha
Sitter här och har riktigt ont i mina ben, och med stödstrumporna på. Ser nästan ut som en 80-åring som är redo för rullstolen. Eller nej, tror en 80-åring går bättre än mig just nu. haha

Om jag känner mig som 80 nu och jag är som nu när jag är 80, ja men då välkomnar jag ålderdomen. hahaha

Nu skall jag fortsätta att försöka kurera mig.
Synd det inte finns några reservdelar, skulle kunna tänka mig att byta ut en del nu faktiskt.

Vem har inte någon gång som barn drömt om att bli något stort när hon/han blir vuxen?

Jag vet i alla fall att jag har gjort det.
Min allra största dröm som liten flicka var att få bli författare. hahaha

Som 12-åring vann jag en skrivartävling med bästa novell i klassen. Ett antal år senare fick jag några få noveller publicerade i veckotidningar.

De flesta drömmar brukar rinna ut i sanden när man sen blir äldre, skaffar sig utbildning, jobb och familj. Men i mitt fall har faktiskt drömmarna fortsatt att finnas i mitt bakhuvud.

Jag gick därför igenom gamla alster för att se vad jag gjort under mina tidigare år som "skribent". Jag måste dock säga att mitt sätt att se på saker och ting blivit ganska mycket bättre. Men för att visa att jag åtminstone kunde det här med ord, får ni ett litet smakprov på hur jag skrev på den tiden.

Dikten här nedan skrev jag för 30 år sedan hahaha.
Helt otroligt att jag faktiskt har sparat detta i så många år.


"Jag har levt det hårda livet
och jag har aldrig
tagit något för givet.
Jag vet att ensamheten kommer och går.
Och vem har sagt att vardagen
inte kan vara ganska svår?
Men att livet skulle vara orättvist och kallt?
Det var ingen som talade om
att det faktiskt var sant.
Det var aldrig någon som sa:
Är det något du vill ha
är det bara att ta.
Så jag väntade tålmodigt och snällt,
och under alla dessa år,
har jag aldrig någonsin gnällt."


Dock har jag ju skrivit mycket bättre sen dess, får jag hoppas. hahah

Har inte hunnit plocka fram nyare dikter och noveller än. Men det kommer, det kommer. Rom byggdes inte på en dag, vet ni.....  haha

Kanske jag skulle ta upp drömmarna igen. Eller vad tycker ni?

 

Idag är ingen bra dag.

Var riktigt täppt i näsan när jag vaknade. Och naturligtvis har jag ingen nässpray hemma.

Till råga på allt har jag riktigt ont i benet. Det ser nästan ut som om benet återigen har råkat ut för "vatten".

Typiskt att man skall må dåligt just idag när det är dax för stallet.

Ja, ja, vad göra? Man får väl bita ihop och hoppas på bättring.

Såja. 

Nu har denna dagen också nått sitt slut.

Och som alla andra dagar har ju så klart denna varit lika grym.

Så vad sägs om en date? Vi ses i drömmarnas land.

Oj, oj, oj vad mätt jag är nu.
Förstår inte varför man äter tills man nästan spricker, kan ju knappt röra mig.
Tack snälla Dessie och Dennis!

Vinter blir sommar.
Ni glömmer väl inte att ändra tiden?

Själv brukar jag ha en förmåga att glömma när det väl är dax.
Förra året missade jag det totalt. 

Jag och Beatrice satt i lugn och ro i köket och åt frukost. Eftersom vi skulle iväg till stallet kl: 10, satt jag och höll koll på väggklockan. Jag tyckte så klart vi hade väldigt gott om tid, när klockan bara var 9. Det visade sig dock att klockan var 10. Och där satt vi i godan ro och hade inte ens börjat klä på oss.
Lektionen skulle börja halv 11.
Snacka om brådska hahaha.

Vi hann, men det var verkligen precis.

 

...... på er alla!!

Jag har ju tidigare skrivit att jag är väldigt traditionsbunden. 
Men vet ni vad som är viktigare? Jo, när familjen samlas. 

En del av familjen var inte alls sugna på påskmat. Ägg kan man ju äta när som helst. 

Så idag blir det något helt annat än sill och ägg.
Det blir kyckling med curry och ris, som Dennis och Dessie står för.

Mums

 

Är det (o)hälsosamt att röka? Dum fråga, eller hur?

Ja, jag är ju rökare. Och jag om någon vet hur farligt det faktiskt är. Precis som med allt annat beroendeframkallande så är det supersvårt att sluta. En del säger "det är bara att lägga cigaretten". Men nej, riktigt så enkelt är det faktiskt inte.

Som rökare ljuger man ofta, speciellt för sig själv. Jag har otaliga gånger sagt, både till andra, och till mig själv, att jag inte vill sluta, att jag tycker om att ta en cigarett när jag sitter i sällskap med andra. Och lika ofta har jag sagt att rökare är mer sociala. Men skall vi nu vara riktigt ärliga så är väl rökfria personer precis lika sociala. Det är bara en ursäkt till att fortsätta.

Vindarna har vänt en hel del. Numera är de flesta i "sällskapet" rökfria. Dessa människor följer inte längre strömmen.

Faktum är att jag vill sluta röka, vilket jag också har gjort flera gånger. Men varje gång har jag åkt dit igen. Svaghet? Dålig karaktär? Lathet? Eller kanske är det en blandning av alla tre som gör att jag misslyckats.
Tror jag provat de flesta hjälpmedel som finns. Det har varit allt från enklaste tuggummit till akupunktur. Och det är klart, det mesta funkar ju. Men man måste ändå ha karaktär att hålla sig borta när begäret sätter in. Varje gång har jag haft någon anledning till att börja igen. 

Det senaste har ju slagit igenom stort, el-cigaretten. En cigarett som faktiskt har både "glöd" och "rök". Och visst har jag även provat det, gör det fortfarande mellan varven. Med el-ciggen har det ofta varit att jag "glömt" att ladda den. Och vad har hänt då? Ja, med tanke på att jag fortfarande röker, är det inte svårt att förstå svaret.

Men vet ni vad? Jag ger inte upp. En vacker dag kommer jag att vara rökfri.

Äldsta sonen.

He's one of the kind.

Vad är det man brukar säga? Alla känner apan, apan känner ingen haha. Nej, men skämt å sido. Många av er vet vem Dennis är. Men hur många av er känner honom på riktigt? Den där goa och ödmjuka killen, som alltid ställer upp och väldigt sällan säger nej. Tror att det både är hans svagaste och starkaste sida.

I snart 25 år har han skänkt mig glädje. Tro't eller ej, men han fortsätter med den svåra uppgiften, nu när han och hans härliga flickvän väntar en liten gosse.

Dock skall man inte lämna gamla telefoner till honom för lagning. Då hamnar telefonen i koma under akut operation, och blir aldrig riktigt frisk igen (sorry Dennis, kunde inte låta bli hihihi).

Jag kan inte säga det tillräckligt ofta, är riktigt stolt över den person han har blivit.

En dag efter aktiviteter.

Fattar inte att det är så tröttsamt att vara ute två ynka timmar. Men så är det faktiskt. Jag är helt slut efter den här dagen.

Det har ju inte varit så roligt här på bloggen idag. Kände att jag ville prioritera Beatrice, då hon faktiskt har påsklov den här veckan. Och vilket tillfälle är då inte bättre än ett par timmar på tivoli.

Jag har ibland själv råkat ut för det på de få bloggar jag följer. När det dyker upp färre och ointressanta inlägg en dag, så blir jag rastlös. Inte för att jag inte har annat att göra. Men för att jag blivit så van och kanske lite bortskämd med att det kommer ett visst antal inlägg varje dag. Jag vet, nördigt va? hahaha
Dessa bloggare måste naturligtvis också få egen tid, de kan ju inte sitta med detta dygnet runt.

Men i morgon blir en ny dag. En dag med nya inlägg och framförallt kanske lite intressantare sådana.

Med detta säger jag god natt

Lite segt på bloggen idag.

Jag och Beatrice har ju varit på tivoli, och det var ingen värme ute kan jag lova. Det tog minsann tid innan fingrarna tinat upp efter att vi kommit hem, det var väl ungefär samtidigt som maten blev varm. Värmde de över spisen. hahaha

Men nu är allt i sin ordning igen. Maten har precis hamnat i magen, och nu förbereder vi oss inför kvällen med lite popcorn och cola.

Då är det dags för "Lats dance" igen.

Måste erkänna att jag inte riktigt har följt det varje år, bara sett ett par säsonger. Men eftersom Maria Montazami skall delta i år så tänkte jag faktiskt hänga med. 

Ärligt talat gillade jag inte Montazami alls när hon började synas i TV-rutan för några år sedan. Men hon vinner i längden. Ju mer jag tittar på henne, desto härligare tycker jag hon är. Och även om jag inte är en person som röstar på sådana här program, så kommer jag helt klart att hålla tummarna för att hon går långt.

Så ikväll 20.00 bänkar jag mig framför TV-rutan och håller tummar och tår för Maria Montazami.
Vad gör ni ikväll?

God morgon alla ...

Vill ju inte påstå att jag är jättepigg. Men med en balja kaffe har jag snart återställt balansen i kroppen och ögonen kan öppnas ordentligt. :) 

Idag blir det till att klä sig varmt. Skall ju dra iväg med Beatrice på en överraskning.
Hmmm, vad skall vi göra tro?

 

Har ni inte släckt än? Då är det hög tid att göra det nu. hahaha

Inte skall ni väl vara lika slarviga som mig och sitta uppe halva natten.

I morgon gör jag något roligt med Beatrice, vad berättar jag efteråt. Kan ju inte riskera att det kommer till Beatrice öron för tidigt hihi. Men kika gärna in här då och kolla läget.

Och kom ihåg, var rädda om varandra.

Nu skall ni få höra.

I natt somnade jag 04.00, och klockan ringde 08.00 i morse. Fick fyra timmars sömn, så det var ju inte alls konstigt att jag var tröttare än tröttast i morse. "Varför?" tänker ju säkert ni nu.
Ja, detta är faktiskt helt otroligt. Hade någon sagt till mig för några månader sedan att jag idag skulle sitta och blogga och "snacka" med er här, så hade jag bara skrattat och snabbt skakat på huvudet. Har aldrig förstått mig på det här med bloggar. Men det är så superroligt, att jag glömmer tid och rum när jag sitter här.
Jag var datanörd redan innan. Nu är det ännu värre. Ja, jag har ju egentligen inte tid att träffa någon och vara social hahaha. Jo då, så hemskt är det ju så klart inte. Mina barn skulle dock hålla med om att jag är en datanörd. :) Har alltid trott att det var barnen vi skulle skydda och inte låta sitta för länge framför datorerna, inte tvärtom. hahaha
Man kanske skulle lägga in sig för rehabilitering mot datoranvändandet? Hmmm, undrar om man får ta med sig datorn. haha

Förresten. Nya sättet att göra äggröra. Tydligen var spisen upptagen, så Beatrice tyckte det gick lika bra på golvet. hahaha

 

I min ungdom umgicks jag ganska flitigt med en flicka i samma ålder, som hade en underbar liten pojke på 2 år. Han var en riktig charmknutte, även om jag inte såg det då. Enligt mig var han riktigt pestig. Han skrek när han inte fick som han ville, pratade inte utan pekade och gestikulerade. Dessutom blev han buren i tid och otid. 

Jag tyckte det var märkligt att han inte kunde prata trots att han var 2 år. Och att han drattade i backen titt som tätt, ansåg ju jag vara för att han blev buren hela tiden. Och att han skrek var helt klart ett bevis på bortskämdhet. Så enkelt var det, svart eller vitt, inget grått alls.

Innan jag går vidare i min berättelse vill jag bara meddela att den här flickan var en fantastisk mamma, vilket jag också kommit att förstå i efterhand. Anledningen till dessa problem var ett dolt handikapp.
Dessutom fick hon senare reda på mina tidigare åsikter, men först efter att jag själv fått barn med liknande problem. Så det jag hittills berättat här på sidan är hon medveten om att jag tyckte då.

Dagen kom då jag själv fick barn, och ett rejält uppvaknande. För döm om min förvåning när mitt barn inte heller ville prata eller resa sig och gå för egen maskin vid 2-års ålder.

Visste ni att ett litet barn som bygger upp något på ett plan "tappar" något annat? 

Mitt barn var sjövild, kunde aldrig sitta still och lyssnade därför inte ordentligt. Därav det försenade talet. Teknikintresset var så stort att han i princip kunde vilken CD-spelare eller andra tekniska prylar vid 2-års ålder. Vilket gjorde att han glömde "lära sig" att gå. Jag vet att det låter konstigt, men så var det faktiskt. Inte var det något fel där inte, han var som vilken pojke som helst, något vildare kanske haha.
Dock blev det lite annorlunda med barn nummer två och tre. Trodde dessa två hade samma problem, ända tills barnen kom upp i ålder och började utredas. Då först slog den riktigt kalla verkligheten mot mig.

Jag hade alltså tre barn, varav en hade "myror i brallan" och två med syndrom och handikapp. Handikappen syns inte. Samhället såg inte, folk runt oss såg inte. Det enda de såg var tre överaktiva och skrikiga barn. Och mer än en gång kom det fram någon i någon affär, i parken, eller på andra offentliga platser, och lät mig få veta vad de tyckte om opassande föräldrar. Mitt enda brott var väl i så fall att jag vägrade lämna bort mina barn för att jag skulle handla. Ibland var jag så trött på kommentarerna att jag allvarligt funderade på att gå omkring med en skylt där det stod "handikappad familj". Visst låter det korkat av mig? Men när man befinner sig mitt i ett problem, är det ibland svårt att tänka klart.

Idag är mina barn vuxna. Vi lärde oss att hantera problemen. Men det finns fortfarande många där ute med samma problem som vi hade. Ibland, när jag är på en offentlig plats och något barn skriker och bär sig allmänt dumt åt, brukar jag tänka på mina egna problem som småbarnsförälder. Och samtidigt beklagar jag folk runt omkring som jag hör klaga högt.

Vet inte om man skall skylla på gemene man eller på samhället som har mallar som säger hur vi skall vara och bete oss.
Nu skiljer jag lite på ungdomen och den lite äldre generationen. Ungdomen vet inte bättre. De har lyssnat på föräldrar, på lärare, andra vuxna. Jag förstår att en ungdom tycker det är allmänt jobbigt. Men den äldre generationen? Borde inte de veta att dessa problem finns? 

Borde inte en vuxen individ ha lite mer förståelse för att det kanske finns något problem, istället för att bara ta för givet att det handlar om en dålig förälder?

 

God morgon ......

Idag var det minsann inte samma energiknippe som vaknade. Tröttare än tröttast.

Känner ni för att vara lite djupa idag? Det gör jag med. Men måste först försöka öppna ögonen, ser knappt tangentbordet framför mig. :) 
Nu blir det kaffe, kaffe, kaffe. Måste vakna.

Fick förfrågan på receptet för bröden som publicerades i tidigare inlägg. Så här kommer det.


1 påse torrjäst
25 g margarin eller smör
6 dl. mjölk eller vatten
1 tsk salt
ca 1,5 l vetemjöl
------
Pensling:
Vatten

• Blanda samman mjöl (spar en del till utbakningen), saltet, jästen
• Smält margarinet
• Tillsätt mjölken eller vattnet i margarinet, och låt vätskan bli fingervarm
• Häll vätskan i mjölet och arbeta kraftigt
• Låt jäsa i degbunken, under bakduk, ca 30 minuter
• Knåda ytterligare på bakbord med resten av mjölet
• Forma degen till två släta längder och lägg i smorda, raka formar
• Låt bröden jäsa ca 30 minuter under bakduk
• Grädda bröden i nedre delen av ugnen 225*C, ca 30 minuter
• Pensla bröden i kallt vatten
• Stjälp upp bröden och låt de kallna på galler med eller utan bakduk (utan blir skorpan hårdare)

 

Kvällsfikan är räddad......

 

Nu är det yngsta sonens tur att få lite uppmärksamhet.

Visste ni att han är precis som mig? Trodde ni inte va?? haha.

Han älskar att skriva dikter. Och de är riktigt bra också, kan bli ordentligt rörd av att läsa hans alster.
Jag gillar att han verkligen delar med sig av dessa, de visar hans känsliga sidor. Han vill gärna tro själv att han är en tuffing (sorry Teddy haha). Men innerst inne är han en väldigt mjuk och känslig kille, som vill alla gott.

Dessutom är han min egen lilla hjälpreda som ställer upp så fort jag ringer honom. Det kan vara allt från fönsterputsning till att mobil eller datorn havererat. Så är det. Jag ringer, Teddy springer haha.

Jag är otroligt tacksam för all hans hjälp, och väldigt väldigt stolt över att kalla mig hans mamma.


"Du är välkommen till världen.
Du är välkommen till oss.
Du föds som en stjärna.
Men kommer lysa som en sol."


"Jag vill visa min kärlek till dig...
Men vet ju inte hur?!
Jag vill ge dig den största och vackraste bukett röda rosor!
Men jag har ju inte råd.
Jag vill göra en resa med dig till den underbaraste plats i denna vår värld!
Men pengarna finns ju ej.
Jag hade kunnat bjuda dig på bio!
Men har ju problemet att välja film.
En god middag på restaurang hade ju ej varit fel!
Men är du allergisk? Det vet jag ej..
Jag älskar dig så mycket, att jag vill ge dig hela världen!
Men den är för stor för att slå in.
Jag försökte posta mig själv, men gick ej in i brevlådan.
Det enda jag kan, det är att posta detta brev. Det är litet nog att få plats i den lilla brevlådan..
Men nästa gång du och jag möts, kommer du få veta att du är mitt allt!"

Hej på er......


Då avslutar vi väl denna dagen också, med lite datamys.
Har varit en härlig Tisdag. Mellan jobbsök och bloggläsning så har det varit filmmys med Beatrice och bullbak. Beatrice har bakat och jag har ätit. Det är väl rättvist? haha
Jag är ju ett riktigt kakmonster. Kan inte sluta när jag väl börjat. Inte bra, jag vet. Brukar inbilla mig att det försvinner med zumban. Visst har jag väl lite rätt där? Synd bara att det inte märks på kläderna haha.

Förresten, nu är det ju Onsdag. Ha en trevlig dag alla.

Gissa vad vi har tittat på idag.

 

Har ju en dotter som fullkomligt älskar att laga mat och baka. Kan utan att överdriva säga att hon valt absolut bästa linjen på gymnasiet, kocklinjen.
Nu när det är påsklov och hon faktiskt får lov att slappa och inte behöver stå i köket, vad tror ni hon gör då? Jo, hon står och bakar bullar. Förstår ärligt talat inte var hon får all sin energi ifrån hahaha.
Det är också hon som står för den mesta matlagningen här hemma.
Kan verkligen inte klaga. Är himla tacksam att jag har en sådan huslig dotter, eftersom jag själv tycker det är urtråkigt att laga mat.
Så ja, min stolthet över Beatrice når inga gränser. :) 

Det är väl ingen som missat att det varit våffeldagen idag?
Det blev en riktigt mysig familjeträff hos mamma med våfflor i massor. Älskar det, men åt nog alldeles för många. Tror jag hamnade i matkoma, kunde knappt röra mig när jag väl kom hem haha.
Till sin hjälp i köket hade mamma både Beatrice och Dennis. Att Beatrice gillar att laga mat är knappt en hemlighet, hon går ju trots allt kocklinjen. Däremot tror jag Dennis har valt helt fel yrke. Han skulle absolut passat i kockmössa hahaha.
Hela sällskapet, med Teddy i spetsen, dekorerade den härliga stämningen.
Som sagt, eftermiddagen har varit underbar. Dock var det väldigt skönt att komma hem till hemmets lugna vrå. Okej, okej, jag erkänner att datorn drog en del. Saknar ju det lilla livet när jag inte är hemma hahaha.

Detta får avsluta denna härliga dag.
I morgon tar vi nya tag, nya inlägg med större utmaningar. Det vill ni inte missa.

Natti natti alla.

 

 

 

Inte då. Vaknade så klart med tuppen klockan 7, trots att jag inte kom i säng förrän mitt i natten. Här behövs det minsann inga väckarklockor inte. Men det är väl en mening med det också. Om inget annat så får jag sitta med mitt morgonkaffe i lugn och ro och slippa stress haha.

Lite frukost nu, och sen blir det zumba. Får se vad resten av dagen har i sitt sköte.

                                                   

...... och riktigt trött trots att klockan inte är så mycket.
Har inte riktigt kommit in i bloggandet heller än. Är fortfarande på "lekstadiet" och kollar runt vad som finns för finesser. Tycker det aldrig tar slut haha.

Var ju i stallet tidigare idag med Beatrice. Fick en härlig promenad dit. Riktigt skönt i solen, dock var det kallare både i stallet och i ridhuset. Men för en gångs skull höll jag inte på att frysa tårna av mig. Så kanske det är på rätt väg nu, så man snart kan sluta bulta på sig en massa. Ser ju nästan ut som en eskimå när jag går ut, frusen som jag är haha.
Nej, nu skall jag fortsätta utforska lite, innan det är dags för sängen.

God natt på er.



                                                    

                                                    Beatrice och Felix

 

 

                                                       

Okej, nu är jag igång......not.

Min första och enda blogg, och jag har ingen aning om hur detta kommer att sluta. Men det löser sig, det gör det ju alltid. :)  
Jag får väl leka lite och se vart jag hamnar. Det enda jag vet just nu är att det inte kommer att se ut så här längre fram.
Nej, nu måste jag fortsätta och se om jag kan lära mig lite mer om detta nya (för mig) som kallas ......
BLOGG.

Adiós