carinag.blogg.se

Många gånger genom åren, när jag var yngre, har jag ibland önskat mig syskon. Någon som kan finnas där och som hade haft samma samhörighet som mig. Det var så klart länge sen jag hade sådana tankar. Och nu för tiden har jag faktiskt EN som jag bryr mig väldigt mycket om, EN som faktiskt är som en syster för mig.
Är hon glad, är jag glad. Är hon ledsen, är jag ledsen. Och när något annat inträffar så känner jag ända in i hjärtat hur vår samhörighet stämmer överens. Det låter banalt, men jag känner av de flesta av hennes sinnesstämningar. Och jag är ganska övertygad om att även hon känner av det när det gäller mig.
Och nu, när hon har en mamma som ligger på sjukhus ... och allt annat som händer runt omkring ... känner jag mig sååå beskyddande. Ja, till den grad att jag nu sitter och funderar om jag ändå inte, trots kväll och allt, skulle ta och pinna över till henne för att bara vara.
Hon tycker hon är stark ... och det är hon i de flesta situationer. Hennes styrka har funnits där så många gånger när jag verkligen behövt det. Och även om hon inte vill erkänna det ens för sig själv, behöver även hon en axel ibland. Det är bara stora och starka personer som behöver en axel. Alla andra är i grund och botten svaga människor som inte själv vill inse att de inte har någon svag sida.
Så vare sig hon vill eller inte ... here I come.