carinag.blogg.se

Jag tänkte avsluta den här Söndagen med att summera lite över veckan som gått och Radix kompetens.
Jag berättade ju i Måndags över hur besviken jag kände mig när jag deltagit första dagen på Radix. Och redan dagen efter vart jag på bättre humör och kände att det säkert kunde ge mig något i alla fall.
Nåja, nu har jag gått där en vecka. Och även om det inte hänt så värst mycket så kan jag ändå med gott mod säga att jag är mycket mer positiv än vad jag var i början av veckan.
Visst är det så att jag fortfarande måste kämpa bland alla andra tusentals som är arbetslösa. Men bara mitt nya CV, och framförallt mitt nya sätt att skriva det personliga brevet på, ger mig mycket större hopp än vad jag haft tidigare. På Radix får man hela tiden tips och idéer, man får hjälp HELA tiden. En rådgivare finns alltid på plats om man har frågor, om man behöver hjälp med att formulera något, hur man kan göra med CV och brev. Och man kan hela tiden, under tiden man sitter och söker jobb, vända sig till någon annan och byta erfarenheter, fråga något, eller kanske bara ge tips själv. Alla som är där sitter i samma båt, ingen som tittar ner på någon annan, eller kommer med löjliga och dumma kommentarer om att man är arbetslös.

Jag är inne på mitt andra år som arbetslös, något jag aldrig trodde skulle hända mig. Kanske jag har hanterat min arbetslöshet fel. Jag skulle kanske ut på gatorna redan första veckan och "knacka dörr".
Jag kan göra mycket för att få ett jobb. Men från att kämpa till att "knacka dörr" ... jag vet inte, tror nog aldrig jag skulle få för mig att göra det. Egentligen kan jag inte förklara varför, tror ju inte att något företag skulle bli upprörda eller arga för att man kommer inhoppande med ett CV i näven. Jag vet inte om det är för att jag tillhör den "gamla stammen", men det känns så desperat att knacka dörr. Hua...

Nu har jag i alla fall lite redskap i handen. Jag vet lite mer om hur man skriver ett personligt brev. Jag har skrivit ungefär likadant innan så klart. Men har ändrat en del och som sagt, utförandet är ju helt annorlunda. Får hoppas på att mina väl valda ord blir intressantare med det nya utförandet.

Med denna lilla summering säger jag nu godnatt. Nu blir det alldeles strax sängen så att jag kan få några timmar innan alarmet dånar. :) 

Sov gott alla, hoppas ni får en riktigt god natts sömn.

Sommaren börjar lida mot sitt slut, och snart nog kommer jag att bruka mer allvar med mitt jobbsök. Det har ju även denna veckan inte varit speciellt aktivt på den fronten.
Däremot har jag varit i kontakt med ett företag om att eventuellt arbeta lite extra i höst. Ingenting är bestämt än, och jag måste göra lite undersökningar med arbetsförmedlingen huruvida jag kan få hjälp med något bidrag, eller om de går med på en praktikplats på företaget. Tror inte det skall vara några problem eftersom jag nu varit arbetslös över ett år, där gränsen för den sortens hjälp går. Jag har stora förhoppningar om att det kommer att lösa sig.

Jag hade någon dag här i veckan där jag var allmänt irriterad och tjurig. Och visst har det med min arbetslöshet att göra. Jag känner riktigt hur jag nästan kryper på väggarna för att jag vissa dagar inte har något att göra. Så länge det nu är fint väder och skolorna fortfarande har uppehåll, finns det alltid något att hitta på. I alla fall brukar Beatrice vara ganska kreativ på aktiviteter för oss. :) Men rutinerna blir ändå väldigt förändrade. Och både jag och Beatrice är ganska överens om att det blir skönt när skolan kommer igång och vi kan få ordning på rutinerna runt omkring, det behöver vi båda två.

I morgon är det en ny vecka, då jag måste försöka aktivera mig lite mer på jobbsökarfronten. Dock tror jag inte att jag hinner med så mycket av det på Måndag, eftersom ett par möten är inbokade. Men det kommer ju en Tisdag också. Så vi får se, kanske jag överraskar mig själv med flitens lampa. hahaha

På alla dessa bemanningsföretag som jag registrerat mig på märker man av nu att det är sommar och semestertider. Det är inte riktigt lika många jobb ute i omlopp. Och de jobb som finns står det ofta att intervjuer kommer att ske vecka 33-34. Det beror ju säkerligen på att företagen inte kommer hinna med det nu när det är semester.
Men ändå tycker jag att det gått riktigt bra för mig, har sökt 5 hela jobb den här veckan.

Humöret har ju så klart varit lite upp och ner som vanligt. Jag berättade ju om mitt dåliga humör härom dagen, när jag var på Eko och handlade inför Tisdagen. Fast det hade inte så mycket med min arbetslöshet att göra. Och där tycker jag att det känts bättre än på länge ...... förutom att jag fortfarande är arbetslös förstås. :) Det kan till en viss del ha att göra med att fokus legat på annat den senaste tiden. Så alla gånger jag nu blivit nedstämd har blivit en blandning. Jag har på något sätt vänt min ledsamhet mot det tragiska som hänt, och tappat lite av mitt vardagliga trauma. Därför känns inte arbetslösheten så hemsk för tillfället.

Som sagt så har det gått riktigt bra den här veckan. Har kanske inte varit så fokuserad hela tiden. Men med tanke på att jag faktiskt lyckats få iväg 5 bra ansökningshandlingar, kan jag inte annat än vara stolt över mig själv just nu. Det känns bra.

Inget är som väntans tider. Jobbet jag sökt där jag blev telefonintervjuad blev försenat, och de kommer inte att kalla till personliga intervjuer förrän någon gång kring vecka 33, enligt det mail som skickades ut. Så det är bara att vänta på domen några veckor till.

Att vara arbetslös är riktigt stressande. Man går omkring hela tiden och känner press, dels för att man kanske inte har sökt tillräckligt en vecka, men även för att man är en aning orolig för den ekonomiska delen.
Nu har jag ju lite andra prioriteringar för tillfället. Men den arbetslösa biten lyser så klart igenom i alla fall.
Jag har inte sökt så många jobb som jag önskat den här veckan för att mina tankar, i vanlig ordning den sista tiden, vandrat iväg på egna äventyr. Och det är stressande i sig. Så igår bröt jag samman och var på ett uruselt humör.
Tidigare när jag kommit in i sådana perioder har jag ringt Affe. Och när jag nu inte kunde det igår blev det liksom en dubbel nedgång, kändes det som. Jag bara satt på balkongen och grät och kunde inte sluta. En liten del av mig blev arg på Affe för att han lämnat oss, och för att jag inte längre hade någon att gnälla hos. Jag vet, det är ju urlöjligt. När jag väl hade sansat mig kände jag mig riktigt egoistisk. Jag menar, hur kan man bli arg på någon för något som inte ens är hans/hennes fel?

Jag brukar intala mig själv att det blir bättre "nästa vecka" och att fler intervjuer blir aktuella, att jag kanske till och med får ett arbete. Men veckorna brukar oftast ändå sluta på samma sätt. Den här veckan är inte annorlunda. Även om jag inte sökt så många jobb just nu, så har jag fortfarande massor ute där de inte skickat någon återkoppling. Så visst kan det ändå ske vilken dag som helst att något företag ringer. Hoppet finns ju alltid kvar, därför känner jag likadant idag, "nästa vecka" blir det bättre.

Sitter här och funderar på vad som hänt under veckan som arbetslös, och kan inte komma på någonting. Ja, förutom att jag blev telefonintervjuad härom dagen. Det lever jag så klart fortfarande på. :)
Jag har sökt tre jobb under veckan som gått. Men bara det har ju varit ett helt företag, och min fokus har inte alls varit med mig känns det som.

Jag gjorde ett engelskt CV härom dagen. Det var riktigt jobbigt. Kan tala om att jag aldrig sökte det jobbet, eftersom jag aldrig fick klart det personliga brevet på engelska. Jag kommer så klart att göra det och kommer även att söka de jobb som står på engelska framöver. Men mitt huvud var inte alls med mig nu. Och när jag var klar med CV't var jag helt slut i knoppen. :) Jag antar att det kommer fler tillfällen, så det var ju inget jag gjorde förgäves. Men detta fick jag för tillfället släppa.

I normala fall är det hemskt att gå arbetslös. Nu vete sjutton om jag inte tackar guds allsmäktige för att jag faktiskt går hemma. Tror inte jag klarat av att sitta på mitt arbete med allt som händer just nu. ???
Eller så är det precis det jag skulle behöva. Jag märkte ju när Adecco ringde häromdagen att jag faktiskt glömde det tragiska för en stund, vilket var jätteskönt. Så kanske allt blivit lite lättare att hantera om jag faktiskt hade ett arbete att fokusera på.

Att söka arbete är ett arbete i sig. Och den monotona vardagen blir lika trist nu som ibland när man har ett arbete. Och det är kanske det som händer just nu. I den vardagsmiljö jag befinner mig nu mår jag ordentligt dåligt på grund av sorgen jag bär på. Det hade jag även gjort om jag haft ett jobb. Men om jag skulle få något nu, kanske det blivit annorlunda och sorgen dämpats något. Jag vet inte, vad tror ni?

Det är ju inte helt lätt att vara över 50 och söka jobb tillsammans med den yngre generationen. Nu måste man även vara Filosofie kandidat och ha avlagt kandidatexamen vid högskolan.

Skulle söka jobb på Bring. Det gick ju enkelt. Jag har sökt många jobb vid det här laget, så det var inga problem att knappa mig igenom de olika delarna på Brings hemsida. Ända tills jag kom till den delen där jag skulle skicka med intyg, som var obligatoriskt. Efter att jag skannat in pappret, läste jag in det på deras hemsida. Men se, det gick ju inte. Det var helt fel filformat.
Okej, provade igen flera gånger. Då fick jag till slut rätt på det och skickade in det igen. Men vad hände då? Jo, filen var för stor. PUH säger jag bara. Det tog två timmar bara att söka ETT jobb. Det värsta är att jag inte har en aning om hur jag fick till det. Så skulle jag göra detta en gång till så står jag inför samma dilemma. hahaha

Nu är jag helt slut, och stannar där för idag.

Detta blir första summeringen av min arbetslöshet
Som de flesta veckor går det naturligtvis upp och ner. Ibland kan det vara svårt att veta varför man har ett visst humör. Men jag tror att de flesta humörsyttringar, i alla fall i min situation just nu, påverkas av hur det går på arbetsmarknaden.

Även om jag sökt en del jobb så har den här veckan varit extremt seg. Och med segheten kommer också det dåliga humöret. En sån dag hade jag i Tisdags. Jag kände mig låg utan att egentligen veta riktigt varför. Nu i efterhand kan jag nog säga att det hade lite med den ekonomiska situationen att göra. Kanske omedvetet, det är ju inget jag går och tänker på dagligen precis. Men just i Tisdags var det dax att gå igenom och kolla mina A-kassedagar, månadskostnader, inkomster m.m. Och då kommer ju så klart även grubblerierna. Hur skall det gå? Kommer ekonomin att klara sig? Kommer vi att klara oss? Och en massa annat. Naturligtvis vet jag ju att allt löser sig, det gör det alltid i slutändan. Men tankarna finns där ändå. Tyvärr blir de nära och kära drabbade när jag har en sådan dag, det är de som råkar ut för mitt dåliga humör. Men jag hoppas och tror att i alla fall mina barn har en förståelse för att det kan bli så vissa dagar.
I de allra flesta fall är det annars barnen som får mig på bättre humör, och absolut på bättre tankar, när dessa dagar inträffar.

Lite låg kände jag mig även igår. Det har jag också haft tid att fundera på varför, gårdagen gick ju annars i kärlekens tecken. Så min låghet berodde inte på något annat än att jag hade lite dåligt samvete för att jobbsökandet gått dåligt den här veckan, har ju inte sökt mer än ett par jobb. Ganska dåligt, men jag får ta nya krafter nästa vecka istället.

Jag håller mig här för tillfället, och fortsätter funderingarna kring min arbetslöshet nästa Söndag.

Satt och funderade lite igårkväll på min blogg, vad jag egentligen ville uppnå och varför jag började blogga från början.
Jag vet att jag gjort ett inlägg tidigare som lite handlade om varför jag började blogga. Men någonstans på vägen tappade jag bort en bit av det jag ville uppnå.
Förstå mig rätt, jag älskar att skriva om min vardag. Att få berätta så fort jag gör något, att få skriva små notiser om att jag åker buss, var jag tar vägen och lite annat som händer under dagarna, tycker jag är riktigt roligt.
Men som jag sa så var det kanske inte riktigt det som var tanken från början. Jag ville kunna dokumentera hur mina arbetslösa dagar såg ut, hur jag betedde mig, hur jag mådde osv. 

Så jag tänker göra detta till en veckosak. En gång i veckan, vilken dag vet jag inte riktigt än, kommer jag att skriva ner hur veckan varit, hur mitt humör har svängt, både positivt och negativt. Jag vet att jag skriver en del om det annars också. Men vill samtidigt kunna samla allt under en dag för helhetens skull.

Anledningen till att jag väljer att göra det så här är först och främst för min egen del. Det underlättar väldigt mycket av att få skriva av sig om man mår eller mått dåligt. Och eftersom jag inte vill ha en negativ blogg med för mycket negativa tankar, så lägger jag istället ihop det till en enda dag i veckan.
Så ni som tycker det är för jobbigt att läsa just sådana inlägg ber jag om ursäkt till, ni får i så fall bara ögna igenom eller hoppa över dessa.
Det är inte helt omöjligt att en del av dessa inlägg blir lite längre, detta är ju trots allt för mitt välbefinnande.

Jag ville bara dela med mig av varför jag plötsligt börjar skriva en massa sådant varje vecka, så ni inte tror att jag upprepar mig eller fått en skruv lös. haha

 

Hittills har jag gjort vad jag föresatte mig, alltså inget annat än lite jobbsök. Det är ju jobbigt i sig.
Jag gick samtidigt igenom de mail som kommit och jag önskade förstås att mailen var lite roligare. "Tack för visat intresse, tjänsten har tyvärr gått till annan sökande" är väl kanske inte den typ av mail som jag vill ha.
Sååå deprimerande att läsa det.

Men det är bara att bita ihop och gå vidare. Och hur gör man det då? Jo, jag tog fram min nya almanacka som jag för inte så längesen fick hem i min brevlåda. Skulle det vara roligare då? Ja, faktiskt.
Den här almanackan designade jag själv. Det är första gången, så jag var ju lite försiktig med hur den skulle se ut. Men nu vet jag tills nästa gång, då blir det lite annorlunda. Det var så bra för man kunde välja vilken månad den skulle börja på. Och eftersom jag inte fick tummarna ur ändan och beställa den förrän i Januari och jag dessutom inte visste hur lång tid det skulle ta innan jag fick den, så fick almanackan börja i Maj.
En riktigt rolig grej. Naturligtvis inte en ny idé, men för mig var det ju lite nytt. hahaha

Så det är detta jag ungefär har suttit med idag. Det blev tre nya jobbansökningar, så jag håller mig där för idag. Man blir så himla trött i huvudet när man håller på med det, så nu behöver jag en paus......och en STOR kopp kaffe. :) 

 

Då var det över.
Snacka om nervositet alltså. Men intervjun gick jättebra, när det väl släppte och snacket kom igång. Så fort vi satt oss med andra ord. :) 

Jag vet, jag har ju inte fått något jobb än. Men jag känner mig riktigt positiv. Det var en härlig dam jag pratade med, och det kändes som vi fick en bra kontakt. Jag fick t.o.m feedback på mitt CV, vilket jag verkligen uppskattar. Det är så svårt annars ibland och veta hur CV och personligt brev blir bemött från företagens sida.
Jag håller tummar och tår att detta skall leda vidare till en anställning.

När jag kom ut därifrån var jag riktigt lycklig över att det gått så bra som det gjorde. Och naturligtvis ville jag dela med mig till alla er direkt. Så jag skrev ett långt inlägg och fotograferade en del bilder där utanför. Vad som sen hände, står skrivet i stjärnorna. För allt bara försvann och bilderna är väl uppe i cybertrafiken någonstans. Tror de gick vilse. hahaha

Men som sagt, jag har ju inte fått något arbete än. Och tills jag vet hur det gick, måste nya jobb sökas. Så det är det jag skall ta mig för nu någon timme eller två, till en god kopp kaffe.

Hörs när jag är klar.

 

Kan det bli bättre än vad det är just nu?
NEJ......

Fick precis ett samtal från ett företag som ville träffa mig i morgon klockan 10.
JIPPI.

Jag vet, det är bara en intervju, ingen anställning. Men just nu går jag som på moln, jag är åtminstone med i urvalet. Bara det känns så himla skönt.

Jag tror det är jättesvårt för folk som har arbete att förstå den stressen man känner när man inte har något arbete. Jag var nog likadan själv tidigare. Även om jag tyckte synd om folk som inte hade något, så tror jag inte att jag tänkte så mycket på det här med vad det kan innebära och den stress de måste känna.
Nu förstår jag så mycket bättre.

Så nu skall jag sitta här en stund och bara njuta av tanken på en anställningsintervju.
JEEY.

 

 

Tycker jag har fått superbra hjälp från alla berörda myndigheter när det kommer till min arbetslöshet. Jag har visserligen inte fått något arbete än. Men myndigheterna har funnits där, svarat på frågor på bästa sätt och stöttat och peppat mig när det känts jobbigt.

Men nu känner jag mig väldigt irriterad. Är jag bara en siffra i högen? En statistik?

Jag har, sedan jag blev arbetslös, haft kontakt med trygghetsrådet. Jag gillar verkligen min handläggare där. Han kan naturligtvis inte ge mig ett arbete. Men han peppar, kommer med goda råd och finns där för mig när jag än behöver någon att bolla med eller bara få prata av mig. Han coachar mig på bästa sätt.

Nu hittade jag på en av alla bemanningsföretag en annons om att man kunde få en personlig coach hos de, som hjälpte till både med cv och personligt brev. Men även att man blev registrerad hos de, och gick på intervjuer när bemanningsföretaget fick in tjänster som skulle passa för det man var intresserad av. Den här coachen skulle man träffa en gång/vecka.
Men för att bli aktuell, så var man tvungen att ha arbetsförmedlingens godkännande.
Aha, tänkte jag. Visserligen har jag ju en toppencoach. Men om jag får en coach på bemanningsföretaget också, så har jag ju plötsligt fått in en fot på stället där en massa jobb kommer in.
Så jag tog kontakt med min handläggare på arbetsförmedlingen och förklarade varför jag var intresserad av ytterligare en coach, och menade att det är ju en stor fördel om jag får in foten där. Kanske har jag då lättare för att få ett jobb därifrån, om jag redan befinner mig där.
Döm om min förvåning när han säger att jag inte har varit arbetslös tillräckligt länge för att ha rätt till en coach som arbetsförmedlingen godkänner.

Vad är det för idiotiska regler?
Om man nu som arbetslös verkligen vill ha ett jobb, och försöker hitta olika lösningar för att detta skall ske. Så säger arbetsförmedlingen nej.

Men kallelser för nya handlingsplaner och andra möten kan de skicka ut.

Så just nu är jag riktigt tjurig och arg!!!!!!