Det har skrivits ganska mycket om Dennis och Teddys framfart när de var små. Och jag skulle ju önskat att jag kunnat säga att Beatrice var så väldigt snäll, beskedlig och lugn. Men icke då. hahaha
Hon var på inget sätt lugnare än killarna. Från det att hon började krypa var hon mer vild än tam och man fick ha ögon i nacken för att hinna med i svängarna. :) :)
Hon var inte mer än 6 månader när hon började rusa omkring i sin gåstol. Det tog så klart inte så lång tid innan hon fattade galoppen hur hon skulle få fart på sin gåstol. Och gåstolen var ett riktigt bra redskap när man inte hade tid att leka med henne och höll till ute i trädgården. Jag bara plockade med mig den ut så kunde hon sitta i den en stund medan jag höll på ... trodde jag. Med tanke på årstiden var det lite klumpigt för henne att sitta i den och jag trodde självklart att hon då skulle sitta still. Jag höll som bäst på en dag och plocka undan från altanen. Från altanen ner till gräsmattan och gångplattorna fanns en liten kant. Och när jag som bäst höll på att "städa" hörde jag världens illvrål. Panikslagen vände jag mig om och fick syn på Beatrice som antagligen med full galopp kommit rusande mot kanten. Gåstolen välte och Beatrice slog näsan i betongkanten så det började blöda. Det var så klart inte så farligt, gråten var väl mest en chock och lite rädsla. Hon slutade gråta så fort jag lyfte upp henne. Dock fick hon ett litet jack. Och än idag, om man tittar riktigt noga, så ser man ett litet minne där på näsan där hon en gång föll.
En annan gång, tror att hon var omkring 8 månader, skulle hon undersöka vad som fanns ovanför köksstolen. Som sagt, hon var en väldigt nyfiken ung dam som skulle dra i allt hon såg. Och det som fanns uppe på bordet måste ha varit väldigt lockande. Gå kunde hon inte göra men väl dra sig upp, Beatrice var riktigt stark i armarna. Hon lyckades dra sig upp stående och skulle vidare upp på stolen. Men då tappade hon greppet och föll pladask med stolen över sig. Hon slog i hakan i stolen så nedankäkens tänder åkte upp och "skar av" strängen man har ovanför ovankäken. Kommer ju inte ihåg vad det heter, men blodet flödade även här.
Den här gången ringde jag faktiskt sjukhuset, som genast kunde lugna mig och meddela att "strängen" skulle läka ihop. Det fanns ingen anledning för oss att komma in. Vilken lättnad det var alltså. :) :)
Som sagt, det var inte en lugn stund med Beatrice. Hon var en riktig vilde som var här ena sekunden och i nästa på ett helt annat ställe.
Här är Beatrice 6 månader och hon sitter på en kombinerad kungstol/lära gå-bil. Men Beatrice lärde sig ganska snabbt hur man skulle gå tillväga för att plattan som gjorde detta till en kungstol skulle hoppa av sina gängor. Döm om min förvåning första gången jag såg Beatrice komma farandes med sin bil ...... utan gungstolstillsatsen. :) :)
Hon var på inget sätt lugnare än killarna. Från det att hon började krypa var hon mer vild än tam och man fick ha ögon i nacken för att hinna med i svängarna. :) :)
Hon var inte mer än 6 månader när hon började rusa omkring i sin gåstol. Det tog så klart inte så lång tid innan hon fattade galoppen hur hon skulle få fart på sin gåstol. Och gåstolen var ett riktigt bra redskap när man inte hade tid att leka med henne och höll till ute i trädgården. Jag bara plockade med mig den ut så kunde hon sitta i den en stund medan jag höll på ... trodde jag. Med tanke på årstiden var det lite klumpigt för henne att sitta i den och jag trodde självklart att hon då skulle sitta still. Jag höll som bäst på en dag och plocka undan från altanen. Från altanen ner till gräsmattan och gångplattorna fanns en liten kant. Och när jag som bäst höll på att "städa" hörde jag världens illvrål. Panikslagen vände jag mig om och fick syn på Beatrice som antagligen med full galopp kommit rusande mot kanten. Gåstolen välte och Beatrice slog näsan i betongkanten så det började blöda. Det var så klart inte så farligt, gråten var väl mest en chock och lite rädsla. Hon slutade gråta så fort jag lyfte upp henne. Dock fick hon ett litet jack. Och än idag, om man tittar riktigt noga, så ser man ett litet minne där på näsan där hon en gång föll.
En annan gång, tror att hon var omkring 8 månader, skulle hon undersöka vad som fanns ovanför köksstolen. Som sagt, hon var en väldigt nyfiken ung dam som skulle dra i allt hon såg. Och det som fanns uppe på bordet måste ha varit väldigt lockande. Gå kunde hon inte göra men väl dra sig upp, Beatrice var riktigt stark i armarna. Hon lyckades dra sig upp stående och skulle vidare upp på stolen. Men då tappade hon greppet och föll pladask med stolen över sig. Hon slog i hakan i stolen så nedankäkens tänder åkte upp och "skar av" strängen man har ovanför ovankäken. Kommer ju inte ihåg vad det heter, men blodet flödade även här.
Den här gången ringde jag faktiskt sjukhuset, som genast kunde lugna mig och meddela att "strängen" skulle läka ihop. Det fanns ingen anledning för oss att komma in. Vilken lättnad det var alltså. :) :)
Som sagt, det var inte en lugn stund med Beatrice. Hon var en riktig vilde som var här ena sekunden och i nästa på ett helt annat ställe.
Här är Beatrice 6 månader och hon sitter på en kombinerad kungstol/lära gå-bil. Men Beatrice lärde sig ganska snabbt hur man skulle gå tillväga för att plattan som gjorde detta till en kungstol skulle hoppa av sina gängor. Döm om min förvåning första gången jag såg Beatrice komma farandes med sin bil ...... utan gungstolstillsatsen. :) :)