Har tagit en sväng till kyrkogården.När man väl sitter här så blir allt så slutgiltigt på något sätt. Det är svårt att förklara. Men så länge jag inte har gått hit har det inte hänt. Då har jag kunnat inbilla mig att allt är som vanligt. Och eftersom stenen inte heller är på plats så existerar det inte. Jag tar en dag i sänder. Det viktiga nu är att resterande av min familj har det bra. Men det känns i alla fall skönt att få sitta här en stund och få prata av mig. För jag känner så väl att Affe sitter bredvid och lyssnar.
