Jag har suttit ett tag och funderat på hur vi människor egentligen är funtade. Och när det gäller övervikt är jag inte så säker på att jag är rätt person att yttra mig. Jag har själv ganska många kilon på "nacken". I vår familj är vi en aning bastanta med kraftiga benstommar. Självklart har i alla fall jag bidragit en hel del själv genom allt det goda som jag inte kan motstå. :) :)
Man kan inte gå igenom livet med att träna och äta smalmat HELA TIDEN. Jag är helt övertygad om att man inte mår bra av det heller.
Men alla är ju olika. Och trivs man och mår bäst av det, så är det naturligtvis något man skall göra. Men bara om man verkligen mår bra av det, inte om man gör det för att behaga andra.
Idag hade jag ett väldigt märkligt samtal men en ung tjej på 20+. En ung tjej som ser väldigt bra ut, smalt ansikte och en platt mage. Jag lovar, det fanns inte tillstymmelse till fett hos henne. Jag höll på att slå bakut när hon plötsligt säger att hon är för tjock och måste gå ner minst 7-8 kg. Det finns alltså inte ens så många kg hon kan gå ner utan att kanske se lite anorektisk ut. Och när jag frågade var hon fått den idén från att hon skulle se tjock ut, svarade hon bara att många hade sagt det till henne, till och med föräldrarna. Men hallå ...... tjejen har en fullkomligt platt mage. Jag fattar ingenting.
Jag blir lite mörkrädd när jag hör unga tjejer prata på det sättet, ja nästan lite förbaskad faktiskt. Det har inte med mig själv eller min mage att göra. Men jag tror helt ärligt att en person som är så platt men ändå tycker att hon/han är tjock har fått det inpräntat av andra under kanske en längre tid. Jag kan ha fel. Men det har blivit lite av en hets. Och jag är fullständigt övertygad om att man många gånger mår bättre med lite övervikt än hetsen att hålla sig smal.
Så vad spelar det för roll att kompisen, grannen, arbetskollegan eller skolkamraten är lite överviktig? Det viktigaste måste ändå vara insidan och det hjärta av guld som klappar där innanför.
Nej, jag är inte smal, har både stor mage och dubbelhaka. Men ni kan tro att jag mår bra ... förutom när jag måste kassera mina älskade kavajer, som jag gjorde idag. hahaha
Man kan inte gå igenom livet med att träna och äta smalmat HELA TIDEN. Jag är helt övertygad om att man inte mår bra av det heller.
Men alla är ju olika. Och trivs man och mår bäst av det, så är det naturligtvis något man skall göra. Men bara om man verkligen mår bra av det, inte om man gör det för att behaga andra.
Idag hade jag ett väldigt märkligt samtal men en ung tjej på 20+. En ung tjej som ser väldigt bra ut, smalt ansikte och en platt mage. Jag lovar, det fanns inte tillstymmelse till fett hos henne. Jag höll på att slå bakut när hon plötsligt säger att hon är för tjock och måste gå ner minst 7-8 kg. Det finns alltså inte ens så många kg hon kan gå ner utan att kanske se lite anorektisk ut. Och när jag frågade var hon fått den idén från att hon skulle se tjock ut, svarade hon bara att många hade sagt det till henne, till och med föräldrarna. Men hallå ...... tjejen har en fullkomligt platt mage. Jag fattar ingenting.
Jag blir lite mörkrädd när jag hör unga tjejer prata på det sättet, ja nästan lite förbaskad faktiskt. Det har inte med mig själv eller min mage att göra. Men jag tror helt ärligt att en person som är så platt men ändå tycker att hon/han är tjock har fått det inpräntat av andra under kanske en längre tid. Jag kan ha fel. Men det har blivit lite av en hets. Och jag är fullständigt övertygad om att man många gånger mår bättre med lite övervikt än hetsen att hålla sig smal.
Så vad spelar det för roll att kompisen, grannen, arbetskollegan eller skolkamraten är lite överviktig? Det viktigaste måste ändå vara insidan och det hjärta av guld som klappar där innanför.
Nej, jag är inte smal, har både stor mage och dubbelhaka. Men ni kan tro att jag mår bra ... förutom när jag måste kassera mina älskade kavajer, som jag gjorde idag. hahaha