Ibland blir det bara för mycket och jag känner nu att jag är på bristningsgränsen. Vet inte hur jag skall tackla senaste problemet.
Jag berättade ju att det var problem i skolan, där lärarna tycker att Beatrice kanske inte mår så bra efter allt som hänt. Det har varit lite småbråk i klassen och nu har skolan fått för sig att Beatrice startat och lyssnar till vad killarna i klassen säger. Själv säger Beatrice att hon inte hållit på med killarna och att de kommer bra överrens. Någon incident med en tjej i parallellklassen var det för ett litet tag sedan, vilket även Beatrice berättade om. Mycket kan man säga, och jag är den första att inse att jag inte har barn som på något sätt är bättre än andras. Men jag känner min dotter och ser att hon är seriös när hon berättar att hon inte varit i bråk med killarna i hennes klass.
Nu har det dragits vidare och ett möte har hållits i skolan där även rekorn varit med. Och nu har de vuxna bestämt, utan att ens ifrågasätta vad Beatrice själv tycker och tänker, att hon inte skall ut på praktik för att hon inte mår bra. Beatrice själv vill inget hellre än att få ge sig ut. Så kan de väl för tusan inte göra. Praktiken är ju en del av utbildningen. Och jag kan för mitt liv inte förstå hur det skulle hjälpa henne på något sätt. Jag menar, om det nu skulle vara så att hon inte skulle må så bra, men samtidigt mår hon bäst de dagar hon är i köket i skolan, varför skulle hon då må sämre om hon faktiskt fick komma ut och praktisera i ett kök? Jag fattar inte och vill inte gå med på det här. Beatrice blev själv ganska ledsen och besviken när hon och jag pratade om det.
Jag tycker det är rent ut sagt för jäkligt.
Nu får vi ta och prata med rektorn i morgon och se om ett nytt beslut kan tas omgående. Praktiken börjar på Tisdag och den är Beatrice helt på det klara med att hon skall gå på.
Jag berättade ju att det var problem i skolan, där lärarna tycker att Beatrice kanske inte mår så bra efter allt som hänt. Det har varit lite småbråk i klassen och nu har skolan fått för sig att Beatrice startat och lyssnar till vad killarna i klassen säger. Själv säger Beatrice att hon inte hållit på med killarna och att de kommer bra överrens. Någon incident med en tjej i parallellklassen var det för ett litet tag sedan, vilket även Beatrice berättade om. Mycket kan man säga, och jag är den första att inse att jag inte har barn som på något sätt är bättre än andras. Men jag känner min dotter och ser att hon är seriös när hon berättar att hon inte varit i bråk med killarna i hennes klass.
Nu har det dragits vidare och ett möte har hållits i skolan där även rekorn varit med. Och nu har de vuxna bestämt, utan att ens ifrågasätta vad Beatrice själv tycker och tänker, att hon inte skall ut på praktik för att hon inte mår bra. Beatrice själv vill inget hellre än att få ge sig ut. Så kan de väl för tusan inte göra. Praktiken är ju en del av utbildningen. Och jag kan för mitt liv inte förstå hur det skulle hjälpa henne på något sätt. Jag menar, om det nu skulle vara så att hon inte skulle må så bra, men samtidigt mår hon bäst de dagar hon är i köket i skolan, varför skulle hon då må sämre om hon faktiskt fick komma ut och praktisera i ett kök? Jag fattar inte och vill inte gå med på det här. Beatrice blev själv ganska ledsen och besviken när hon och jag pratade om det.
Jag tycker det är rent ut sagt för jäkligt.
Nu får vi ta och prata med rektorn i morgon och se om ett nytt beslut kan tas omgående. Praktiken börjar på Tisdag och den är Beatrice helt på det klara med att hon skall gå på.
Stå på er!!!