Av ren utmattning, efter de senaste dygnens felaktiga rytmer, slocknade jag på sängen, och vaknade 22. Jag är fortfarande lika trött, så jag kommer att slockna igen så fort jag lägger huvudet på kudden. Jag undrar egentligen när jag kommer tillbaka till min vanliga rytm igen. :)
Tidigare ikväll när jag klickade in mig på instagram för att kolla runt lite möttes jag av en bild på Teddy med världens tyngsta text. Och så klart, som mamma blir man ju nojig och orolig när man läser en sådan text, och framför allt när man får syn på det ledsna uttrycket.
Jag vet att jag också i bloggen blottar mig och visar upp än den ena, än den andra minen. Och det är ju så, alla kan ju vara ledsna ibland, konstigt vore det annars. Men när jag skriver om min ledsamhet, har jag ofta en förklaring, om än så märklig. Och när det ledsna sen övergår till det glada så uppdaterar jag då också.
Men i Teddys fall, precis som hos många andra, får man läsa det ledsna. Men aldrig att man sen får en uppdatering med en glad min. Det är då jag reagerar.
Nu tror jag mig så klart veta Teddys ledsna uppsyn. Men det gör det inte lättare att hantera eller se. För vem vill se sitt barn ledsen?
Nu var detta på instagram. På Facebook är det likadant. Folk blir arga på varandra och är ledsna titt som tätt. Jag har frågat mig själv allt som oftast varför folk har ett behov av att skriva så fort de varit i luven på varandra eller tycker illa om någon eller rent av när ......??
Kan tala om att jag forfarande inte fått något svar...... :)
Ibland behöver man skriva av sig, det är jag ett levande bevis på. Därför är jag riktigt tacksam att jag faktiskt har bloggen där jag kan ventilera mina känslor. Men som sagt, det är lika viktigt att förmedla glädjande känslor.
Detta var bara en liten kvällstanke innan jag stupar i säng igen.
Jag säger nu godnatt till alla och hoppas ni haft en härlig kväll. Sov gott och dröm glada drömmar.
Bild och text lånad från instagram, t3ddy92
Tidigare ikväll när jag klickade in mig på instagram för att kolla runt lite möttes jag av en bild på Teddy med världens tyngsta text. Och så klart, som mamma blir man ju nojig och orolig när man läser en sådan text, och framför allt när man får syn på det ledsna uttrycket.
Jag vet att jag också i bloggen blottar mig och visar upp än den ena, än den andra minen. Och det är ju så, alla kan ju vara ledsna ibland, konstigt vore det annars. Men när jag skriver om min ledsamhet, har jag ofta en förklaring, om än så märklig. Och när det ledsna sen övergår till det glada så uppdaterar jag då också.
Men i Teddys fall, precis som hos många andra, får man läsa det ledsna. Men aldrig att man sen får en uppdatering med en glad min. Det är då jag reagerar.
Nu tror jag mig så klart veta Teddys ledsna uppsyn. Men det gör det inte lättare att hantera eller se. För vem vill se sitt barn ledsen?
Nu var detta på instagram. På Facebook är det likadant. Folk blir arga på varandra och är ledsna titt som tätt. Jag har frågat mig själv allt som oftast varför folk har ett behov av att skriva så fort de varit i luven på varandra eller tycker illa om någon eller rent av när ......??
Kan tala om att jag forfarande inte fått något svar...... :)
Ibland behöver man skriva av sig, det är jag ett levande bevis på. Därför är jag riktigt tacksam att jag faktiskt har bloggen där jag kan ventilera mina känslor. Men som sagt, det är lika viktigt att förmedla glädjande känslor.
Detta var bara en liten kvällstanke innan jag stupar i säng igen.
Jag säger nu godnatt till alla och hoppas ni haft en härlig kväll. Sov gott och dröm glada drömmar.
Bild och text lånad från instagram, t3ddy92
Teddy är som han är och jag gillar inte heller när han skriver sådana statusar. Men som tur är så har inte jag några problem att snacka med den killen. Han svarar alltid när jag ringer och det är alltid lika kul. Även om samtalet ibland är tråkigt o ledsamt i början, så blirre alltid kul i slutändan :) :)