Det är inte alltid lätt att vara mamma till en vilding som är mer uppe i taket än på golvet. Och vad tänker jag på då? Teddy så klart och hans "klättra på väggen"fasoner. Ja, i detta fallet bokhyllan.
Japp, veckans minne blir så klart en redogörelse för hur det kunde gå om man hade en Teddy i sin närhet.
När Teddy föddes lärde jag känna en nybliven mor på BB, som visade sig bo bara ett par kilometer från Skegrie. Vi fick bra kontakt och var ofta hos varandra på kaffe. Dock hade hon en något lugnare dotter än vad Teddy var. :) :)
Vid ett sådant tillfälle hade mor och dotter kommit hem till oss för en fikastund. Barnen var 1 år gamla, gulliga och helt oskyldiga.
Vi hade placerat oss i vardagsrummet, hennes dotter var som vanligt lugnet själv. Det är klart, frågar man henne, kan jag tänka mig att hennes dotter, som de flesta andra barn, hittar på saker och ting och är lite småbusiga hahaha.
Men jämför man sen med Teddy ... nej, jag tror inte det var många barn som slog Teddy i överaktivitet och bus.
Nåja, åter till historian.
Jag hade precis kommit från köket och stod mitt på golvet, med bokhyllan bakom mig, och pratade med väninnan, som satt i soffan. Plötsligt ropade hon till högt och tydligt. I ren reflex vände jag mig om på studs ... lagom för att se hur hela bokhyllan, med Teddy hängandes i, var på väg ner mot golvet.
Alltså, den ungen har helt klart haft änglavakt. Bokhyllan for i golvet, glas, flaskor, prydnadssaker och allt annat for i backen. Det var glas och kras överallt ...... och Teddy fick inte en skråma.
Visst blev han lite skärrad och började gråta. Dock hade han glömt hela incidenten efter bara 5 minuter. Jag hade riktigt svårt att hålla Teddy från all röra. Men ja, jag var ju så illa tvungen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag försökte samla ihop all glassplitter.
Långt efter att väninnan stuckit hem fick jag rätsita både på bokhylla och stöket på golvet. Affe hade då kommit hem, och tillsammans försökte vi reda ut all oreda. Medan vi höll på med det kollade jag igenom flaskorna som stått i barskåpet. De flesta flaskorna hade märkligt nog hållit, det var bara glasen som gått sönder. Så under tiden vi städade, plockade och torkade golvet ställde vi alla flaskorna åt sidan på golvet.
Då hade lugnet spridit sig. Vi hade hunnit äta mellan städningen och Dennis och Teddy lekte på sina egna håll just för tillfället ...... trodde vi.
Teddy ja, han är ju ett kapitel för sig. hahaha
Inte var han i lekrummet inte. Och när jag och Affe stod där mitt på golvet och pratade om bokhyllan, så vände vi oss om för att se om vi kunde spänna fast hyllan i väggen. Och mitt framför oss satt den där lilla busiga knatten och har på något sätt fått av korken på Affes jägermeister och halsade. Japp, Teddys första drink alltså ... vid ett års ålder. hahaha
Måste ju säga att detta är ett minne som jag skrattat gott åt många gånger. Dock blev jag livrädd vid det ögonblicket och for tvärsöver golvet och slet flaskan från honom, ut i köket för att försöka få honom att kräkas och hällde i honom en massa vatten. Visst ringde jag sjukhuset för att kolla om jag borde åka in med honom. Men det behövdes inte om han inte visade tendens till illamående, blekhet, yrsel, eller annat som kanske var lite ovanligt med honom.
Som tur var slapp jag det. Teddy var lika glad och pigg som alltid och bara skrattade ... medan hans mamma var gråtfärdig. :)
Som sagt, det var inte lätt alltid att vara mamma till en vilde som Teddy. hahaha
Mitt eget söta och oskyldiga lilla busfrö, som aldrig ville vara på golvet. :) :)
Japp, veckans minne blir så klart en redogörelse för hur det kunde gå om man hade en Teddy i sin närhet.
När Teddy föddes lärde jag känna en nybliven mor på BB, som visade sig bo bara ett par kilometer från Skegrie. Vi fick bra kontakt och var ofta hos varandra på kaffe. Dock hade hon en något lugnare dotter än vad Teddy var. :) :)
Vid ett sådant tillfälle hade mor och dotter kommit hem till oss för en fikastund. Barnen var 1 år gamla, gulliga och helt oskyldiga.
Vi hade placerat oss i vardagsrummet, hennes dotter var som vanligt lugnet själv. Det är klart, frågar man henne, kan jag tänka mig att hennes dotter, som de flesta andra barn, hittar på saker och ting och är lite småbusiga hahaha.
Men jämför man sen med Teddy ... nej, jag tror inte det var många barn som slog Teddy i överaktivitet och bus.
Nåja, åter till historian.
Jag hade precis kommit från köket och stod mitt på golvet, med bokhyllan bakom mig, och pratade med väninnan, som satt i soffan. Plötsligt ropade hon till högt och tydligt. I ren reflex vände jag mig om på studs ... lagom för att se hur hela bokhyllan, med Teddy hängandes i, var på väg ner mot golvet.
Alltså, den ungen har helt klart haft änglavakt. Bokhyllan for i golvet, glas, flaskor, prydnadssaker och allt annat for i backen. Det var glas och kras överallt ...... och Teddy fick inte en skråma.
Visst blev han lite skärrad och började gråta. Dock hade han glömt hela incidenten efter bara 5 minuter. Jag hade riktigt svårt att hålla Teddy från all röra. Men ja, jag var ju så illa tvungen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag försökte samla ihop all glassplitter.
Långt efter att väninnan stuckit hem fick jag rätsita både på bokhylla och stöket på golvet. Affe hade då kommit hem, och tillsammans försökte vi reda ut all oreda. Medan vi höll på med det kollade jag igenom flaskorna som stått i barskåpet. De flesta flaskorna hade märkligt nog hållit, det var bara glasen som gått sönder. Så under tiden vi städade, plockade och torkade golvet ställde vi alla flaskorna åt sidan på golvet.
Då hade lugnet spridit sig. Vi hade hunnit äta mellan städningen och Dennis och Teddy lekte på sina egna håll just för tillfället ...... trodde vi.
Teddy ja, han är ju ett kapitel för sig. hahaha
Inte var han i lekrummet inte. Och när jag och Affe stod där mitt på golvet och pratade om bokhyllan, så vände vi oss om för att se om vi kunde spänna fast hyllan i väggen. Och mitt framför oss satt den där lilla busiga knatten och har på något sätt fått av korken på Affes jägermeister och halsade. Japp, Teddys första drink alltså ... vid ett års ålder. hahaha
Måste ju säga att detta är ett minne som jag skrattat gott åt många gånger. Dock blev jag livrädd vid det ögonblicket och for tvärsöver golvet och slet flaskan från honom, ut i köket för att försöka få honom att kräkas och hällde i honom en massa vatten. Visst ringde jag sjukhuset för att kolla om jag borde åka in med honom. Men det behövdes inte om han inte visade tendens till illamående, blekhet, yrsel, eller annat som kanske var lite ovanligt med honom.
Som tur var slapp jag det. Teddy var lika glad och pigg som alltid och bara skrattade ... medan hans mamma var gråtfärdig. :)
Som sagt, det var inte lätt alltid att vara mamma till en vilde som Teddy. hahaha
Mitt eget söta och oskyldiga lilla busfrö, som aldrig ville vara på golvet. :) :)
Det minns man Carina.Man blev liv rädd när det ta hände.Som tur var gick allt bra med Teddy.