Det är inte helt lätt att få ett familjeliv att fungera alltid. Man behöver kanske inte vara på samma våglängd, kanske inte ens gilla samma saker alltid. Men en sak som är viktigt är att man alltid måste respektera varandra och ha förståelse för varandras olika tycken och idéer.
Ännu svårare är det så klart när barnen börjar dyka upp. När man som föräldrar till det där första lilla knytet skall få vardag, barn, familj, och framförallt tiden för varandra att gå ihop. Nej, det är inte helt lätt.
Jag tror inte, som så många andra, att det har med åldern att göra. Det spelar ingen roll om man är 20 eller 30 när man bildar sin lilla familj. Trots att 25 år förflutit sen jag och Affe fick vårt första barn, har jag ungefär samma tänk idag som jag hade då. Tänket hur man skall vara gentemot varandra, tänket hur en familj bör fungera och att man faktiskt bör dela hela ansvaret över familjen.
Sen kan man naturligtvis mogna som person. Men jag tror ärligt att om man är ego och säger "min" när man är 20 gör man samma när man är 30. Jag tror inte det ändrar sig något nämnvärt.
Många tycker att barnen helt och hållet skall prioriteras. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite tokigt. För om en av föräldrarna av någon anledning inte mår bra så mår inte heller våra barn bra. Lika viktigt som det är att prioritera barnen, lika viktigt är det att vi vuxna prioriterar varandra. Jag är alltså ingen bättre förälder för att jag prioriterar barnet framför barnets andra förälder.
Även föräldrar kan ju tänka olika, och det är helt okej. Barnet mår inte sämre för att föräldrarna gör, säger eller tänker olika. Jag och Affe var väldigt olika som personer OCH som föräldrar. Men det innebar inte att Affe på något sätt var sämre.
Det låter kanske knasigt, men ibland behöver vi uppmuntras och faktiskt få en klapp på axeln av vår partner för att han/hon skall förstå att man gör ett bra jobb. Det är inte alltid självklart för den andra.
Observera att detta är vad JAG tycker och inte på något sätt taget ur någon faktabok.
Jag hade en stund över för lite egna tankar och detta var vad jag började fundera på. :) :) Djupt hahaha
Bilden har inget med texten att göra. Men håll med om att det är en gullig liten familj. :) :)
Ännu svårare är det så klart när barnen börjar dyka upp. När man som föräldrar till det där första lilla knytet skall få vardag, barn, familj, och framförallt tiden för varandra att gå ihop. Nej, det är inte helt lätt.
Jag tror inte, som så många andra, att det har med åldern att göra. Det spelar ingen roll om man är 20 eller 30 när man bildar sin lilla familj. Trots att 25 år förflutit sen jag och Affe fick vårt första barn, har jag ungefär samma tänk idag som jag hade då. Tänket hur man skall vara gentemot varandra, tänket hur en familj bör fungera och att man faktiskt bör dela hela ansvaret över familjen.
Sen kan man naturligtvis mogna som person. Men jag tror ärligt att om man är ego och säger "min" när man är 20 gör man samma när man är 30. Jag tror inte det ändrar sig något nämnvärt.
Många tycker att barnen helt och hållet skall prioriteras. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite tokigt. För om en av föräldrarna av någon anledning inte mår bra så mår inte heller våra barn bra. Lika viktigt som det är att prioritera barnen, lika viktigt är det att vi vuxna prioriterar varandra. Jag är alltså ingen bättre förälder för att jag prioriterar barnet framför barnets andra förälder.
Även föräldrar kan ju tänka olika, och det är helt okej. Barnet mår inte sämre för att föräldrarna gör, säger eller tänker olika. Jag och Affe var väldigt olika som personer OCH som föräldrar. Men det innebar inte att Affe på något sätt var sämre.
Det låter kanske knasigt, men ibland behöver vi uppmuntras och faktiskt få en klapp på axeln av vår partner för att han/hon skall förstå att man gör ett bra jobb. Det är inte alltid självklart för den andra.
Observera att detta är vad JAG tycker och inte på något sätt taget ur någon faktabok.
Jag hade en stund över för lite egna tankar och detta var vad jag började fundera på. :) :) Djupt hahaha
Bilden har inget med texten att göra. Men håll med om att det är en gullig liten familj. :) :)
Håller med det mesta. Tror på respekt och samspel mellan föräldrarna, plus att man som sagt måste respektera varandra.