carinag.blogg.se

Vem har inte någon gång som barn drömt om att bli något stort när hon/han blir vuxen?

Jag vet i alla fall att jag har gjort det.
Min allra största dröm som liten flicka var att få bli författare. hahaha

Som 12-åring vann jag en skrivartävling med bästa novell i klassen. Ett antal år senare fick jag några få noveller publicerade i veckotidningar.

De flesta drömmar brukar rinna ut i sanden när man sen blir äldre, skaffar sig utbildning, jobb och familj. Men i mitt fall har faktiskt drömmarna fortsatt att finnas i mitt bakhuvud.

Jag gick därför igenom gamla alster för att se vad jag gjort under mina tidigare år som "skribent". Jag måste dock säga att mitt sätt att se på saker och ting blivit ganska mycket bättre. Men för att visa att jag åtminstone kunde det här med ord, får ni ett litet smakprov på hur jag skrev på den tiden.

Dikten här nedan skrev jag för 30 år sedan hahaha.
Helt otroligt att jag faktiskt har sparat detta i så många år.


"Jag har levt det hårda livet
och jag har aldrig
tagit något för givet.
Jag vet att ensamheten kommer och går.
Och vem har sagt att vardagen
inte kan vara ganska svår?
Men att livet skulle vara orättvist och kallt?
Det var ingen som talade om
att det faktiskt var sant.
Det var aldrig någon som sa:
Är det något du vill ha
är det bara att ta.
Så jag väntade tålmodigt och snällt,
och under alla dessa år,
har jag aldrig någonsin gnällt."


Dock har jag ju skrivit mycket bättre sen dess, får jag hoppas. hahah

Har inte hunnit plocka fram nyare dikter och noveller än. Men det kommer, det kommer. Rom byggdes inte på en dag, vet ni.....  haha

Kanske jag skulle ta upp drömmarna igen. Eller vad tycker ni?