I Fredags var jag ju, som de flesta redan vet, på sommarmingel.
Alla var på gott humör och det var en härlig stämning. Ändå pratades det ju en hel del om arbetslöshet och folks olika situationer. En sak som slog mig när man minglade runt bland människorna där är att det inte spelar någon roll vilken bakgrund man har, vilka utbildningar och framförallt vilka erfarenheter man har med sig i bagaget. Alla sitter vi i samma båt.
Jag pratade en hel del med folk som hade HR-utbildningar med många års erfarenhet. Det fanns IT-kunniga som också hade väldigt många år på nacken. Men vad hjälper det när det inte finns tillräckligt med jobb till alla de sökanden som slås om dessa?
Ett tag fick jag för mig att jag skulle uppgradera mina kunskaper och läsa vidare inom HR. Den lilla kunskap jag har är ju bara en droppe i havet mot vad som verkligen krävs om man skall jobba med det. Men till vilken nytta har man kunskapen och utbildningen, om det ändå inte finns jobb att få? Jag skall ärligt säga att jag blev lite moloken när jag tänkte på utsikterna där jag satt och lyssnade.
Jag pratade med en dam som arbetat med administration i princip hela sitt vuxna liv. Hon hade även HR som bas och hade arbetat med det i många år. Ändå har hon nu gått arbetslös i över två år.
Det är sådana här saker som gör mig nedstämd.
Det finns folk som sagt till mig att jag kanske borde sätta mig i skolbänken igen, sadla om helt och hållet till ett annat yrke. Och visst har jag funderat på det. Men jag vet ärligt inte om jag skulle orka med att börja läsa igen. Dessutom läste jag ju till det yrke jag ville syssla med när jag var yngre. Jag har haft tur, för jag har ju fått arbeta med det jag verkligen har velat. Det finns inget annat jag egentligen vill göra. Hur engagerad blir jag då om jag läser till något som jag inte är intresserad av?
Nu när det är Söndag och jag sitter och reflekterar över veckan som gått, så tror jag nog att Måndagen varit den jobbigaste dagen den här veckan. Jag hade en riktig nergång och inte blev det bättre av att jag inte fick till det när jag skulle lägga in intyg i en jobbansökan. Den dagen hade jag helt klart kunnat vara utan.
Alla var på gott humör och det var en härlig stämning. Ändå pratades det ju en hel del om arbetslöshet och folks olika situationer. En sak som slog mig när man minglade runt bland människorna där är att det inte spelar någon roll vilken bakgrund man har, vilka utbildningar och framförallt vilka erfarenheter man har med sig i bagaget. Alla sitter vi i samma båt.
Jag pratade en hel del med folk som hade HR-utbildningar med många års erfarenhet. Det fanns IT-kunniga som också hade väldigt många år på nacken. Men vad hjälper det när det inte finns tillräckligt med jobb till alla de sökanden som slås om dessa?
Ett tag fick jag för mig att jag skulle uppgradera mina kunskaper och läsa vidare inom HR. Den lilla kunskap jag har är ju bara en droppe i havet mot vad som verkligen krävs om man skall jobba med det. Men till vilken nytta har man kunskapen och utbildningen, om det ändå inte finns jobb att få? Jag skall ärligt säga att jag blev lite moloken när jag tänkte på utsikterna där jag satt och lyssnade.
Jag pratade med en dam som arbetat med administration i princip hela sitt vuxna liv. Hon hade även HR som bas och hade arbetat med det i många år. Ändå har hon nu gått arbetslös i över två år.
Det är sådana här saker som gör mig nedstämd.
Det finns folk som sagt till mig att jag kanske borde sätta mig i skolbänken igen, sadla om helt och hållet till ett annat yrke. Och visst har jag funderat på det. Men jag vet ärligt inte om jag skulle orka med att börja läsa igen. Dessutom läste jag ju till det yrke jag ville syssla med när jag var yngre. Jag har haft tur, för jag har ju fått arbeta med det jag verkligen har velat. Det finns inget annat jag egentligen vill göra. Hur engagerad blir jag då om jag läser till något som jag inte är intresserad av?
Nu när det är Söndag och jag sitter och reflekterar över veckan som gått, så tror jag nog att Måndagen varit den jobbigaste dagen den här veckan. Jag hade en riktig nergång och inte blev det bättre av att jag inte fick till det när jag skulle lägga in intyg i en jobbansökan. Den dagen hade jag helt klart kunnat vara utan.