Detta blir första summeringen av min arbetslöshet
Som de flesta veckor går det naturligtvis upp och ner. Ibland kan det vara svårt att veta varför man har ett visst humör. Men jag tror att de flesta humörsyttringar, i alla fall i min situation just nu, påverkas av hur det går på arbetsmarknaden.
Även om jag sökt en del jobb så har den här veckan varit extremt seg. Och med segheten kommer också det dåliga humöret. En sån dag hade jag i Tisdags. Jag kände mig låg utan att egentligen veta riktigt varför. Nu i efterhand kan jag nog säga att det hade lite med den ekonomiska situationen att göra. Kanske omedvetet, det är ju inget jag går och tänker på dagligen precis. Men just i Tisdags var det dax att gå igenom och kolla mina A-kassedagar, månadskostnader, inkomster m.m. Och då kommer ju så klart även grubblerierna. Hur skall det gå? Kommer ekonomin att klara sig? Kommer vi att klara oss? Och en massa annat. Naturligtvis vet jag ju att allt löser sig, det gör det alltid i slutändan. Men tankarna finns där ändå. Tyvärr blir de nära och kära drabbade när jag har en sådan dag, det är de som råkar ut för mitt dåliga humör. Men jag hoppas och tror att i alla fall mina barn har en förståelse för att det kan bli så vissa dagar.
I de allra flesta fall är det annars barnen som får mig på bättre humör, och absolut på bättre tankar, när dessa dagar inträffar.
Lite låg kände jag mig även igår. Det har jag också haft tid att fundera på varför, gårdagen gick ju annars i kärlekens tecken. Så min låghet berodde inte på något annat än att jag hade lite dåligt samvete för att jobbsökandet gått dåligt den här veckan, har ju inte sökt mer än ett par jobb. Ganska dåligt, men jag får ta nya krafter nästa vecka istället.
Jag håller mig här för tillfället, och fortsätter funderingarna kring min arbetslöshet nästa Söndag.
Som de flesta veckor går det naturligtvis upp och ner. Ibland kan det vara svårt att veta varför man har ett visst humör. Men jag tror att de flesta humörsyttringar, i alla fall i min situation just nu, påverkas av hur det går på arbetsmarknaden.
Även om jag sökt en del jobb så har den här veckan varit extremt seg. Och med segheten kommer också det dåliga humöret. En sån dag hade jag i Tisdags. Jag kände mig låg utan att egentligen veta riktigt varför. Nu i efterhand kan jag nog säga att det hade lite med den ekonomiska situationen att göra. Kanske omedvetet, det är ju inget jag går och tänker på dagligen precis. Men just i Tisdags var det dax att gå igenom och kolla mina A-kassedagar, månadskostnader, inkomster m.m. Och då kommer ju så klart även grubblerierna. Hur skall det gå? Kommer ekonomin att klara sig? Kommer vi att klara oss? Och en massa annat. Naturligtvis vet jag ju att allt löser sig, det gör det alltid i slutändan. Men tankarna finns där ändå. Tyvärr blir de nära och kära drabbade när jag har en sådan dag, det är de som råkar ut för mitt dåliga humör. Men jag hoppas och tror att i alla fall mina barn har en förståelse för att det kan bli så vissa dagar.
I de allra flesta fall är det annars barnen som får mig på bättre humör, och absolut på bättre tankar, när dessa dagar inträffar.
Lite låg kände jag mig även igår. Det har jag också haft tid att fundera på varför, gårdagen gick ju annars i kärlekens tecken. Så min låghet berodde inte på något annat än att jag hade lite dåligt samvete för att jobbsökandet gått dåligt den här veckan, har ju inte sökt mer än ett par jobb. Ganska dåligt, men jag får ta nya krafter nästa vecka istället.
Jag håller mig här för tillfället, och fortsätter funderingarna kring min arbetslöshet nästa Söndag.