carinag.blogg.se

BEGRAVNINGSDAGEN I SIN HELHET!!

Utan att överdriva tror jag att detta har varit den absolut jobbigaste dagen någonsin.
Visst har jag genom åren haft ledsna perioder, och visst kändes det tungt och jobbigt den dagen för en månad sedan då sjukhuset ringde. Men idag kändes det som 1000 knivar i hjärtat och smärtan har inte släppt än.

Jag hade andnöd hela tiden i kyrkan och fick vid ett tillfälle böja ner huvudet mellan knäna för att inte kräkas. Minnen av Affe sköljde över mig gång på gång, och jag kommer inte ens ihåg vad prästen pratade om. Samtidigt försökte jag hålla mig sansad. Det var nog den svåraste uppgiften, att försöka hålla mig lugn och inte bryta samman. Trots att mina barn är vuxna kände jag ändå att jag måste hålla mig lugn för deras skull.
Efter begravningsceremonin så var jag bara tvungen att försvinna från allt folk. Jag flydde en bit bort från kyrkan för att sitta en stund för mig själv. För det var nog det jobbigaste, att behöva vara social och prata, när allt jag ville bara var att skrika rakt ut i luften.

Efter ceremonin skulle vi ha begravningskaffe, också det en påfrestning. Jag vet och förstår att folk inte säger något om någon bryter samman på en begravning. Men alla var så lugna och sansade. Jag är ganska övertygad om att de också mådde dåligt, en del gör det säkert fortfarande. Och jag ville bara det skulle ta slut. Inte för att någon på något sätt var jobbiga, utan mer för att jag ville hem till min egen trygga miljö och få låsa in mig på toaletten. Det kändes riktigt pestigt.

Alla mina tre barn har klarat de sista veckorna så bra man kan förvänta sig. All organisation med begravningsbyrån, kyrkovaktmästare, med präster, och alla berörda myndigheter, har skötts helt av Dennis och Teddy som har gjort ett fantastiskt jobb. Lite frågeställningar har kollats av med Beatrice så klart. Men jag har bara stått i bakgrunden som en stöttepelare. Och än är det inte riktigt klart. Det kommer ju alltid lite efterarbete.

Jag vill även tacka Carola och Andreas för kakfix och bak, och även Affes mamma som funnits där och hjälpt till där det behövts.
Alla övriga gäster gjorde också dagen till vad den blev, ett minne till Affes ära.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: