carinag.blogg.se

ATT BRY SIG MEDAN TID FINNS!!

I TV-serien "Lilla huset på prärien" finns ett avsnitt som handlar om en gammal dam som ordnar en likvaka på sin 80-årsdag. Hon ställer sig frågan varför det kommer sig att folk inte hör av sig och aldrig har tid medan hon är i livet, men har tid att komma på hennes begravning den dagen hon dör. Hon låter därför alla tro att hon är död för att kunna ha en ordentlig fest med alla sina nära och kära den dagen hon fyller 80 år.
Jag älskar verkligen det avsnittet och jag upphör aldrig förvåna mig själv att jag kan gråta lika mycket varje gång jag ser det. :) 

Faktum är att det är precis likadant i verkliga livet. Folk har aldrig tid numera. Jag vill ju inte påstå att jag är mycket annorlunda, däremot har jag nog kommit att se saker och ting på ett litet annorlunda sett.

Förra veckan hade vi ju begravning och tillhörande kaffe. Och det slog mig plötsligt; hur många av alla dessa personer hade något riktigt umgänge med Affe? Hur många sågs varje vecka, varje månad eller till och med hörde av sig någon gång per år? Ändå var det väldigt många som tydligen kände att de ville ta ett sista farväl. Men var fanns de tidigare? Varför hade de aldrig tid att säga "hej" annars?
Jag vet ju att Affe hade en del sporadiska kontakter med vissa. Och visst har man själv också ett ansvar att höra av sig. 
Naturligtvis är det aldrig fel att hedra en människa. Men jag reagerar ändå på att folk är så upptagna att de inte hinner förrän det är för sent. Tänk om alla dessa någon gång skulle berättat hur mycket de uppskattade Affe och hur mycket han betydde för de. För det måste han väl ha gjort, annars ser jag ingen anledning till varför så många ville hedra honom när han inte längre finns bland oss.

Nu vet jag att ni säkert tycker detta låter bittert. Och det är lite så, jag känner mig lite bitter. Inte för att folk hedrat Affe med sin närvaro, utan mer för att han inte fick veta att han faktiskt var omtyckt.

Jag tycker lite som damen i "lilla huset på prärien". Varför hedras när man är död? Borde man inte istället ha tid för varandra när vi är i livet och mår bra? Jag vet själv inte hur jag kommer att tänka om ett tag, när allt detta har lagt sig. Men idag känner jag att jag vill göra allt som står i min makt för att verkligen visa folk i min omgivning hur mycket de betyder för mig.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: