Bankandet i huvudet igår var verkligen inte att leka med. Jag har ju alltså väldigt, väldigt sällan huvudvärk. Min erfarenhet brukar vara att just huvudvärk är ett symtom på något annat. Och värken igår tar jag som ett tecken.
Så denna veckas minne måste jag helt klart ägna den kväll för några år sedan då jag åkte på en riktigt kraftig huvudvärk.
Det var tidig kväll. Jag hade bänkat mig på soffan för en helkväll framför TV'n. En kort stund därefter kände jag att mitt huvud var i olag, det började bulta lite oroväckande. Jag är inte så speciellt glad i att ta tabletter så jag avfärdade känslan. Istället sänkte jag ljudnivån på TV'n och tänkte för mig själv att det skulle underlätta om jag inte hade så mycket ljud runt mig.
Huvudet fortsatte banka och blev kraftigare och kraftigare. Ja, då var jag så klart tvungen att ta den där tabletten. När jag gick ut i köket och möttes av det klara ljusa skenet från kökslampan trodde jag ärligt att jag skulle svimma. AJ vad ont det gjorde av allt det ljusa runt ögonen. Där borde jag förstått att det inte rörde sig om en vanlig huvudvärk. Men nej, inte tänkte jag på det inte. Jag tog min tablett, gick in och lade mig på sängen istället och tänkte att jag skulle "sova" bort värken. Nope, inte heller det hjälpte.
Då började jag bli rädd på allvar och ringde hem till Affe.
De som känner mig vet att jag är lite av en hypokondriker, jag får ont och får symtom på det mest konstiga sätt. Så Affe sopade bort det genom att säga till mig att det säkert var jag som inbillade mig. Han tyckte jag skulle ta en tablett till, eftersom det inte alltid hjälper att bara ta EN. Och naturligtvis gjorde jag det.
Trots att jag tagit två tabletter så blev värken värre och värre. Jag var övertygad om att det var min sista stund. Jag kunde inte ha några lampor igång, och absolut inte TV'n. För även om jag skruvade ner ljudet så bankade det bara av att ha TV-ljuset på.
Efter ytterligare någon timme tänkte jag ta en tredje tablett, men huvudet värkte så mycket att jag låg rak lång på sängen och skrek ...... rakt ut i luften. Jag kunde alltså inte resa mig upp. Till slut blev det Beatrice som ringde ner till Affe så han fick komma upp.
Det räckte med en titt på mig för att Affe skulle säga att vi fick ta oss in till akuten. Ja, jag var blek som ett lakan i ansiktet, jag kunde inte ha ögonen öppna, lilla minsta kis från ögonen gjorde att det stack som 1000 nålar genom huvudet.
Jag kan inte låta bli att skratta lite nu i efterhand. Det måste ha sett ganska kul ut när Affe försökte sätta på mig skorna. Ja, själv kunde jag varken se eller känna var jag hade fötterna. Så Affe satte både på skor och jacka. Sen fick han leda mig ner till bilen, själv kunde jag inte ha ögonen öppna. Dessutom värkte det så mycket att jag fick problem med balansen och kunde absolut inte gå rakt fram.
En titt på mig på akuten var det enda som behövdes för att damen i luckan skulle ge mig medicin som jag skulle ta meddetsamma och sen sitta ner i väntrummet 30 minuter innan jag kom fram till luckan igen. Jag tror ALDRIG någonsin att jag varit så glad när medicinen börjat verka och huvudet nästan återigen blev sitt gamla "jag".
Det visade sig att jag fått ett migränanfall. Och jag säger bara en sak, det är inget jag skulle önska min värsta fiende. För fy hundan vad den smärtan är hemsk. Jag skulle till och med vilja gå så långt och säga att det är värre än att föda barn. :) :)
Jag låg stilla i soffan flera dagar efter mitt migränanfall. Kroppen hade fått sig en rejäl chock och jag var matt i hela kroppen.
Ja, huvudvärken igårkväll fick mig att minnas denna kväll för några år sedan. Efter den kvällen är jag alltid noga med att faktiskt ta en tablett om jag har ont. Om det inte är något allvarligt hjälper tabletten. Om det inte hjälper, bör man alltid söka läkarvård.
Så denna veckas minne måste jag helt klart ägna den kväll för några år sedan då jag åkte på en riktigt kraftig huvudvärk.
Det var tidig kväll. Jag hade bänkat mig på soffan för en helkväll framför TV'n. En kort stund därefter kände jag att mitt huvud var i olag, det började bulta lite oroväckande. Jag är inte så speciellt glad i att ta tabletter så jag avfärdade känslan. Istället sänkte jag ljudnivån på TV'n och tänkte för mig själv att det skulle underlätta om jag inte hade så mycket ljud runt mig.
Huvudet fortsatte banka och blev kraftigare och kraftigare. Ja, då var jag så klart tvungen att ta den där tabletten. När jag gick ut i köket och möttes av det klara ljusa skenet från kökslampan trodde jag ärligt att jag skulle svimma. AJ vad ont det gjorde av allt det ljusa runt ögonen. Där borde jag förstått att det inte rörde sig om en vanlig huvudvärk. Men nej, inte tänkte jag på det inte. Jag tog min tablett, gick in och lade mig på sängen istället och tänkte att jag skulle "sova" bort värken. Nope, inte heller det hjälpte.
Då började jag bli rädd på allvar och ringde hem till Affe.
De som känner mig vet att jag är lite av en hypokondriker, jag får ont och får symtom på det mest konstiga sätt. Så Affe sopade bort det genom att säga till mig att det säkert var jag som inbillade mig. Han tyckte jag skulle ta en tablett till, eftersom det inte alltid hjälper att bara ta EN. Och naturligtvis gjorde jag det.
Trots att jag tagit två tabletter så blev värken värre och värre. Jag var övertygad om att det var min sista stund. Jag kunde inte ha några lampor igång, och absolut inte TV'n. För även om jag skruvade ner ljudet så bankade det bara av att ha TV-ljuset på.
Efter ytterligare någon timme tänkte jag ta en tredje tablett, men huvudet värkte så mycket att jag låg rak lång på sängen och skrek ...... rakt ut i luften. Jag kunde alltså inte resa mig upp. Till slut blev det Beatrice som ringde ner till Affe så han fick komma upp.
Det räckte med en titt på mig för att Affe skulle säga att vi fick ta oss in till akuten. Ja, jag var blek som ett lakan i ansiktet, jag kunde inte ha ögonen öppna, lilla minsta kis från ögonen gjorde att det stack som 1000 nålar genom huvudet.
Jag kan inte låta bli att skratta lite nu i efterhand. Det måste ha sett ganska kul ut när Affe försökte sätta på mig skorna. Ja, själv kunde jag varken se eller känna var jag hade fötterna. Så Affe satte både på skor och jacka. Sen fick han leda mig ner till bilen, själv kunde jag inte ha ögonen öppna. Dessutom värkte det så mycket att jag fick problem med balansen och kunde absolut inte gå rakt fram.
En titt på mig på akuten var det enda som behövdes för att damen i luckan skulle ge mig medicin som jag skulle ta meddetsamma och sen sitta ner i väntrummet 30 minuter innan jag kom fram till luckan igen. Jag tror ALDRIG någonsin att jag varit så glad när medicinen börjat verka och huvudet nästan återigen blev sitt gamla "jag".
Det visade sig att jag fått ett migränanfall. Och jag säger bara en sak, det är inget jag skulle önska min värsta fiende. För fy hundan vad den smärtan är hemsk. Jag skulle till och med vilja gå så långt och säga att det är värre än att föda barn. :) :)
Jag låg stilla i soffan flera dagar efter mitt migränanfall. Kroppen hade fått sig en rejäl chock och jag var matt i hela kroppen.
Ja, huvudvärken igårkväll fick mig att minnas denna kväll för några år sedan. Efter den kvällen är jag alltid noga med att faktiskt ta en tablett om jag har ont. Om det inte är något allvarligt hjälper tabletten. Om det inte hjälper, bör man alltid söka läkarvård.