Hur många av er tror på andevärlden?
Jag kan säga att jag tror stenhårt på det. Min familj skrattar och bara skakar på huvudet. Men det är så. Jag har sett och varit med om alldeles för mycket för att INTE tro på det.
Jag har alltid sagt att det finns spöken i min lägenhet. Det är väldigt snälla spöken, de har aldrig stört mig.
Mycket har hänt genom åren. Men Dennis säger att det är väldigt konstigt, för han märkte inte av något när han bodde hemma. Kanske, kanske inte. Vill man inte tro, då märker man nog inte av det så mycket. Han har alltid så logiska förklaringar till varför saker händer.
Jag kan säga att jag tror stenhårt på det. Min familj skrattar och bara skakar på huvudet. Men det är så. Jag har sett och varit med om alldeles för mycket för att INTE tro på det.
Jag har alltid sagt att det finns spöken i min lägenhet. Det är väldigt snälla spöken, de har aldrig stört mig.
Mycket har hänt genom åren. Men Dennis säger att det är väldigt konstigt, för han märkte inte av något när han bodde hemma. Kanske, kanske inte. Vill man inte tro, då märker man nog inte av det så mycket. Han har alltid så logiska förklaringar till varför saker händer.
Det har kunnat vara en lampa som plötsligt tänts, enligt Dennis är det då elfel. En skål som försvunnit och som sedan kommit tillrätta, det är jag som placerat den fel enligt Dennis. En telefon som plötsligt ringts upp av min telefon trots att jag inte rört telefonen, då är det felkopplat från televerket. Ja som ni märker så har Dennis logiska förklaringar till allt hahaha.
En dag var Dennis och Dessie på besök, och med sig hade de deras hund. Plötsligt flyger hunden in i vardagsrummet och skäller som bara den, rummet var alltså tomt. Strax därpå rusar hon ut i köket och ställer sig bakom Dessie, skakar som ett asplöv och ser livrädd ut medan hon kikar mot vardagsrummet. Förklaringen; att Molly skäller när något flyger förbi. Jag har fortfarande inte riktigt kommit på om det sista var ett skämt förstås. hahaha
Teddy är en av de som inte heller tror på det, som alltid skrattat åt mig.
Så på kvällen sitter han och jag i vardagsrummet och pratar. Plötsligt flyger en skugga fram och tillbaka vid väggen ovanför soffan. Både jag och Teddy reagerar och börjar kolla om någon dammtuss hänger någonstans som kan ge ett sken. Naturligtvis var det ju inte så.
Teddy tar då telefonen och börjar frenetiskt fotografera samma ställe hela tiden. På vissa bilder syns inget, men på vissa bilder kommer skuggan väldigt tydligt fram. Och varje gång detta händer, så blir det en väldigt stark kraft både hos Teddy och hos mig.
Och stackars Teddy som faktiskt inte tror på det blev nog lite skakis hahaha. "jag måste gå hem nu, hej då". Och sen bara försvann hann.
Ja, så är livet hemma hos mig och mina sambos, mina kära husspöken.
Det finns faktiskt en hel del bildbevis, då Teddy fotograferade massor. Tyvärr har Teddy inte fått loss tummarna och skickat över bilderna till mig.
Eftersom jag ville dela med mig av detta lustiga inslag i min vardag, så får ni helt enkelt tro mig på mitt ord hahaha. Lovar att dela med mig av bilderna så fort min kära son delat med sig till mig.
En dag var Dennis och Dessie på besök, och med sig hade de deras hund. Plötsligt flyger hunden in i vardagsrummet och skäller som bara den, rummet var alltså tomt. Strax därpå rusar hon ut i köket och ställer sig bakom Dessie, skakar som ett asplöv och ser livrädd ut medan hon kikar mot vardagsrummet. Förklaringen; att Molly skäller när något flyger förbi. Jag har fortfarande inte riktigt kommit på om det sista var ett skämt förstås. hahaha
Teddy är en av de som inte heller tror på det, som alltid skrattat åt mig.
Så på kvällen sitter han och jag i vardagsrummet och pratar. Plötsligt flyger en skugga fram och tillbaka vid väggen ovanför soffan. Både jag och Teddy reagerar och börjar kolla om någon dammtuss hänger någonstans som kan ge ett sken. Naturligtvis var det ju inte så.
Teddy tar då telefonen och börjar frenetiskt fotografera samma ställe hela tiden. På vissa bilder syns inget, men på vissa bilder kommer skuggan väldigt tydligt fram. Och varje gång detta händer, så blir det en väldigt stark kraft både hos Teddy och hos mig.
Och stackars Teddy som faktiskt inte tror på det blev nog lite skakis hahaha. "jag måste gå hem nu, hej då". Och sen bara försvann hann.
Ja, så är livet hemma hos mig och mina sambos, mina kära husspöken.
Det finns faktiskt en hel del bildbevis, då Teddy fotograferade massor. Tyvärr har Teddy inte fått loss tummarna och skickat över bilderna till mig.
Eftersom jag ville dela med mig av detta lustiga inslag i min vardag, så får ni helt enkelt tro mig på mitt ord hahaha. Lovar att dela med mig av bilderna så fort min kära son delat med sig till mig.
De låter som här hemma de där med försvunna skålar och så. Men de låter som att de iaf är någon som vill beskydda och säga er från något.