Hur många gånger har man inte sagt att det är sååå skönt att vara ensam med sina egna funderingar och tankar? När barnen var yngre vet jag att jag sa det ett antal gånger. När de gick till kompisar eller iväg till skolan eller annan aktivitet, så njöt jag i massor att få rå om mig själv och bara "vara".
Det borde ju inte ändras kan man tycka. Alla behöver ju den där lilla egna tiden. Och jag tycker fortfarande det är jätteskönt ibland, speciellt på morgonen när man skall försöka vakna till liv. :)
Trodde aldrig att jag skulle säga det men det har faktiskt ändrat sig en hel del.
Vissa dagar har man ju ett späckat schema, där man är iväg hemifrån flera timmar, då tänker man inte så mycket på det.
Men idag, idag har det verkligen varit urtrist. Hade ju inte så mycket planerat så det har mest bara varit att jag suttit och sökt lite jobb och surfat runt på nätet, och klockan har gått jättesakta. Förstår inte hur klockan kan gå så olika från dag till dag hahaha. Och när klockan då närmade sig 15.30 då Beatrice skulle sluta, satt jag och tänkte att "äntligen kommer Beatrice snart hem. Då kan vi hitta på något tillsammans". Ibland räcker det ju med att hon kommer hem och vi sitter och pratar eller kanske sätter på en film. Då plötsligt bara rusar tiden iväg. :)
Och när nyckeln sattes i dörren och Beatrice kom in, sa jag omedelbart "äntligen kommer du". Ja, lite på skämt förstås....
Och då säger Beatrice "men jag skall gå igen". Sen lämnade hon bara sin skolväska och gick. :(
Förstår ni grejen? hahaha
Jaha, vad gör man nu då? Inget vettigt alls, sitter fortfarande och stirrar på dataskärmen. :)
Det borde ju inte ändras kan man tycka. Alla behöver ju den där lilla egna tiden. Och jag tycker fortfarande det är jätteskönt ibland, speciellt på morgonen när man skall försöka vakna till liv. :)
Trodde aldrig att jag skulle säga det men det har faktiskt ändrat sig en hel del.
Vissa dagar har man ju ett späckat schema, där man är iväg hemifrån flera timmar, då tänker man inte så mycket på det.
Men idag, idag har det verkligen varit urtrist. Hade ju inte så mycket planerat så det har mest bara varit att jag suttit och sökt lite jobb och surfat runt på nätet, och klockan har gått jättesakta. Förstår inte hur klockan kan gå så olika från dag till dag hahaha. Och när klockan då närmade sig 15.30 då Beatrice skulle sluta, satt jag och tänkte att "äntligen kommer Beatrice snart hem. Då kan vi hitta på något tillsammans". Ibland räcker det ju med att hon kommer hem och vi sitter och pratar eller kanske sätter på en film. Då plötsligt bara rusar tiden iväg. :)
Och när nyckeln sattes i dörren och Beatrice kom in, sa jag omedelbart "äntligen kommer du". Ja, lite på skämt förstås....
Och då säger Beatrice "men jag skall gå igen". Sen lämnade hon bara sin skolväska och gick. :(
Förstår ni grejen? hahaha
Jaha, vad gör man nu då? Inget vettigt alls, sitter fortfarande och stirrar på dataskärmen. :)