Vet ni vad? Detta är jag, den jag är idag.
Jag är en självsäker person, med båda fötterna på jorden. Och det här är del tre.
Ni som troget följt min blogg har ju säkert läst inläggen "utbränd" och "panik".
Jag vill med denna tredje och sista delen klargöra varför jag skrivit om det och hur det är idag.
Jag börjar bakifrån med att säga att jag nog aldrig mått så bra som jag gör idag. Mycket kanske tack vare bloggen, men även för att jag haft underbara personer runt om som följt mig genom livet i olika stadier. Och framför allt har jag mina fantastiska barn som ett stort bevis på vem jag är.
Varför har jag då skrivit om detta problem?
Det började med att jag fick rådet att skriva av mig under tiden jag var "utbränd", vilket jag också gjorde. Skrivandet fick mig faktiskt att må bättre.
När jag sen blev arbetslös och mådde dåligt av det, kom jag så klart ihåg tidigare år när jag "skrivit av mig". De första månaderna fick jag inte för mig att göra något alls. Men till slut, som ni redan vet, startade jag min blogg. Och det var då det slog mig. Naturligtvis skulle jag dela med mig av detta. Dels fick jag återigen skriva av mig, och dels kanske det kunde hjälpa någon med liknande problem.
En del har ansett att jag kanske öppnat mig för mycket med dessa inlägg. Men vet ni, jag skäms inte för vad jag varit med om eller för den jag är. Tvärtom är jag ganska stolt över vad jag upplevt och att jag tagit mig ur det och mår prima idag. För mig är det viktigt att folk vet att det inte är något att skämmas för. Dessa problem finns överallt och är mer vanligt än vad man kanske tror. Det är absolut inte bra att hålla inne med det som jag gjorde i många år. Det måste komma ut för att man skall få hjälp, och så tidigt som möjligt.
Jag är fortfarande samma person som jag alltid har varit. Mitt humör dalar också, som hos alla andra. Skillnaden är att jag numera kan hantera det och gå vidare.
Jag är stolt över den person jag är idag. Jag har blivit äldre, har mognat genom åren. Har även fått en del rynkor på köpet hahaha. Jag är några erfarenheter rikare och stortrivs med mig själv.
Jag hoppas att mina inlägg hjälper någon. Om det bara skulle hjälpa en enda person, är jag nöjd.
Så om det finns någon där ute som känner att ni kanske inte mår som ni borde eller att något inte står rätt till;
Jag är en självsäker person, med båda fötterna på jorden. Och det här är del tre.
Ni som troget följt min blogg har ju säkert läst inläggen "utbränd" och "panik".
Jag vill med denna tredje och sista delen klargöra varför jag skrivit om det och hur det är idag.
Jag börjar bakifrån med att säga att jag nog aldrig mått så bra som jag gör idag. Mycket kanske tack vare bloggen, men även för att jag haft underbara personer runt om som följt mig genom livet i olika stadier. Och framför allt har jag mina fantastiska barn som ett stort bevis på vem jag är.
Varför har jag då skrivit om detta problem?
Det började med att jag fick rådet att skriva av mig under tiden jag var "utbränd", vilket jag också gjorde. Skrivandet fick mig faktiskt att må bättre.
När jag sen blev arbetslös och mådde dåligt av det, kom jag så klart ihåg tidigare år när jag "skrivit av mig". De första månaderna fick jag inte för mig att göra något alls. Men till slut, som ni redan vet, startade jag min blogg. Och det var då det slog mig. Naturligtvis skulle jag dela med mig av detta. Dels fick jag återigen skriva av mig, och dels kanske det kunde hjälpa någon med liknande problem.
En del har ansett att jag kanske öppnat mig för mycket med dessa inlägg. Men vet ni, jag skäms inte för vad jag varit med om eller för den jag är. Tvärtom är jag ganska stolt över vad jag upplevt och att jag tagit mig ur det och mår prima idag. För mig är det viktigt att folk vet att det inte är något att skämmas för. Dessa problem finns överallt och är mer vanligt än vad man kanske tror. Det är absolut inte bra att hålla inne med det som jag gjorde i många år. Det måste komma ut för att man skall få hjälp, och så tidigt som möjligt.
Jag är fortfarande samma person som jag alltid har varit. Mitt humör dalar också, som hos alla andra. Skillnaden är att jag numera kan hantera det och gå vidare.
Jag är stolt över den person jag är idag. Jag har blivit äldre, har mognat genom åren. Har även fått en del rynkor på köpet hahaha. Jag är några erfarenheter rikare och stortrivs med mig själv.
Jag hoppas att mina inlägg hjälper någon. Om det bara skulle hjälpa en enda person, är jag nöjd.
Så om det finns någon där ute som känner att ni kanske inte mår som ni borde eller att något inte står rätt till;
var inte rädda för att be om hjälp!!
