Det var meningen jag skulle till förra arbetsplatsen idag. Nu blev det ändrade planer, men kände ändå att jag behövde komma från Radix en stund. Så jag tog lunchen utanför området idag. Jag hade peppat mig själv hela helgen och var helt på det klara med att ge mig ut och "knacka dörr". Men så stod jag och pratade med en dam som hade "knackat dörr" ett par gånger ... och välkomnats med hånskratt. Hon tänkte inte utsätta sig för det fler gånger. Jag vill lugnt påstå att mitt humör dalade. För att inte tala om mitt självförtroende som gick ner flera pinnhål.Jag flydde som en rädd hare och hamnade istället hos pölsemannen. Jag tröstäter istället.Samtalet med den damen är ett perfekt exempel på att man blir som man umgås.
