Jag är segare än segast, det var tydligen inte bra att dricka champagne igår. hahaha
Och på tal om gårdagen var vi ju och hälsade på Affe. Häromdagen ville Teddy dit så jag körde iväg med Teddy och Pernilla. Och det är klart, Beatrice hade gärna velat följa med, men då hade hon däckat på soffan och jag tyckte det var synd att väcka henne. I alla fall, så ville hon dit. Och när sen Affes mamma också ringde och ville dit eftersom det var alla hjärtans dag, så ja, då blev det en tripp igår också. Det är ganska skönt att åka dit nu när det inte är lika kallt längre. Däremot är det inte tillräckligt varmt för att fixa och dona där, så det får vi allt vänta med tills värmen dyker upp på allvar. Men som sagt, det får nog vänta 2-3 månader.
Och på tal om allt det här så kan jag bara säga att det fortfarande känns så overkligt. Det finns dagar då jag kommer på mig själv med att förvänta mig att det skall ringa på dörren och att Affe skall dyka upp. Och även om inte resten av familjen säger så mycket kan jag nästan tänka att de känner samma. Däremot pratar ju Beatrice ibland om det. Och det var väl en av orsakerna till att hon ville till kyrkogården igår. Och som alltid känns det så klart bättre för henne när vi väl varit där. Den där lite oroliga rastlösheten försvinner. Märkligt ... men så är det.
Och på tal om gårdagen var vi ju och hälsade på Affe. Häromdagen ville Teddy dit så jag körde iväg med Teddy och Pernilla. Och det är klart, Beatrice hade gärna velat följa med, men då hade hon däckat på soffan och jag tyckte det var synd att väcka henne. I alla fall, så ville hon dit. Och när sen Affes mamma också ringde och ville dit eftersom det var alla hjärtans dag, så ja, då blev det en tripp igår också. Det är ganska skönt att åka dit nu när det inte är lika kallt längre. Däremot är det inte tillräckligt varmt för att fixa och dona där, så det får vi allt vänta med tills värmen dyker upp på allvar. Men som sagt, det får nog vänta 2-3 månader.
Och på tal om allt det här så kan jag bara säga att det fortfarande känns så overkligt. Det finns dagar då jag kommer på mig själv med att förvänta mig att det skall ringa på dörren och att Affe skall dyka upp. Och även om inte resten av familjen säger så mycket kan jag nästan tänka att de känner samma. Däremot pratar ju Beatrice ibland om det. Och det var väl en av orsakerna till att hon ville till kyrkogården igår. Och som alltid känns det så klart bättre för henne när vi väl varit där. Den där lite oroliga rastlösheten försvinner. Märkligt ... men så är det.