carinag.blogg.se

Vi har ju en del "sista minuten" att göra innan morgondagen.
Jag stod för en stund sedan och tog fram begravningskläderna och kollade så att allt såg okej ut. Och då bara brast det. Jag vet för mitt liv inte hur jag skall kunna vara den där starka personen i morgon.

Som sagt, i morgon är det en riktigt tung och jobbig dag för många, inte minst för mina barn. Jag vill så gärna ta bort smärtan som jag vet finns där, men vet samtidigt att det inte går.
Jag vet att vi är en bra familj, att vi har varandra. Och naturligtvis kommer vi att klara detta tillsammans, även om det säkerligen tar tid att bearbeta sorgen. Vi träffas mycket allihopa, och vi försöker nog att prata en hel del. Men även det är ju lite svårt. Det är ett känsligt ämne, och risken med att prata är ju att man bryter samman, vilket jag har en benägenhet att göra. Det vill jag helst undvika. Men igårkväll fick jag faktiskt prata av mig ordentligt med min svärdotter, kändes riktigt, riktigt skönt. Och inte bröt jag samman heller. :) 

En del av mig kommer för alltid att ha ett tomrum. Och i vår familj kommer det alltid att vara en person mindre. Det är en svår sak att bära.