Jag förstår ärligt talat inte vad det är som händer runt oss. Detta året har varit väldigt kantat av sjukdomar, dödsfall och andra chockartade besked. Året är inte slut än och man kan ju undra vad som skall hända härnäst.
Idag fick jag besked om att en kusin till mig somnat in härom natten ... så där helt plötsligt. Eftersom jag har största delen av släkten uppe i norr, så är det inga personer jag umgås med, har inte träffat den här killen på närmare 30-35 år något. Men ändå ... det var en släkting, och det gör mig ont när någon från samma "träd" plötsligt inte existerar längre. Han var lika gammal som mig, 52 år, och det blir andra kusinen som plötsligt bara lämnar oss.
Jag har sagt det innan men det tåler att sägas igen, det är så så viktigt att ta vara på den tiden vi har. Plötsligt kan det vara för sent. Det som gör mig mest ledsen är ju att mina släktingar är så utspridda i Sverige och ja, naturligtvis har jag en hel del här i Malmö också. Men vi träffas aldrig. Tycker det är tragiskt att man aldrig tar sig tiden att träffas över en kaffe, eller kanske lär känna de som inte längre finns i ens liv. Vi människor är alldeles för upptagna med vår vardag att vi glömmer det allra viktigaste, människorna runt omkring.
Nåja, nog om det. Ikväll fick vi även kaffegäster. Plötsligt ringer telefonen och Teddy bjuder in sig själv och Pernilla på fika. Och med sig hade de naturligtvis WIENERBRÖD. Och ni vet, DET säger jag inte nej tack till. Och naturligtvis, som de fina gäster de är ??? så hade de presenter med sig. Jag har bara inte klurat ut om det var en present till balkongen eller en inflyttningspresent till Dennis och Dessi. hahaha
Men gulliga som de är så fick så klart jag den största presenten. Dennis och Dessi fick nöja sig med ljusen. :) :) :)
Nu säger jag godnatt till alla er där ute. Ha en fortsatt skön kväll och en ordentlig natts sömn.
Idag fick jag besked om att en kusin till mig somnat in härom natten ... så där helt plötsligt. Eftersom jag har största delen av släkten uppe i norr, så är det inga personer jag umgås med, har inte träffat den här killen på närmare 30-35 år något. Men ändå ... det var en släkting, och det gör mig ont när någon från samma "träd" plötsligt inte existerar längre. Han var lika gammal som mig, 52 år, och det blir andra kusinen som plötsligt bara lämnar oss.
Jag har sagt det innan men det tåler att sägas igen, det är så så viktigt att ta vara på den tiden vi har. Plötsligt kan det vara för sent. Det som gör mig mest ledsen är ju att mina släktingar är så utspridda i Sverige och ja, naturligtvis har jag en hel del här i Malmö också. Men vi träffas aldrig. Tycker det är tragiskt att man aldrig tar sig tiden att träffas över en kaffe, eller kanske lär känna de som inte längre finns i ens liv. Vi människor är alldeles för upptagna med vår vardag att vi glömmer det allra viktigaste, människorna runt omkring.
Nåja, nog om det. Ikväll fick vi även kaffegäster. Plötsligt ringer telefonen och Teddy bjuder in sig själv och Pernilla på fika. Och med sig hade de naturligtvis WIENERBRÖD. Och ni vet, DET säger jag inte nej tack till. Och naturligtvis, som de fina gäster de är ??? så hade de presenter med sig. Jag har bara inte klurat ut om det var en present till balkongen eller en inflyttningspresent till Dennis och Dessi. hahaha
Men gulliga som de är så fick så klart jag den största presenten. Dennis och Dessi fick nöja sig med ljusen. :) :) :)
Nu säger jag godnatt till alla er där ute. Ha en fortsatt skön kväll och en ordentlig natts sömn.
Ojdå det var inte roligt att höra Carina, beklagar verkligen. Detta året har verkligen varit ett rent helvete för er, nästa år kan ju bara bli bättre. Er familj har fått stå ut med mycket detta året.
Men dina barn slutar aldrig förvåna, är det inte Dennis som flyttar tillbaka hem, så är det Teddy som kommer med presenter.
Kom ihåg en sak, ni är en stark och lycklig familj trots allt som händer. Du har dina barn och dem i sin tur har sin flickvänner. Plus att du har världens finaste lilla barnbarn, han är sååå söt. :)