Förra veckan missades filmtipset, kändes som jag var borta mer än hemma så jag hann aldrig med det. :) :)
Men nu är jag på G igen och tänkte tipsa om en gammal men väldigt bra film ... ja om man nu gillar samma filmer som jag, det vill säga romantik, romantik, romantik. hihi
Veckans film heter "Broarna i Madison county" och utkom 1995. I huvudrollerna ser vi Clint Eastwood och Meryl Streep. De kunde inte valt ett bättre par till att spela två medelålders personer som plötsligt möts och blir upp över öronen förälskade. :)
Handling:
När Francesca Johnson avlider och hennes två vuxna barn går igenom hennes tillhörigheter, hittar de dagböcker som aldrig någonsin visats för de tidigare. Dagböckerna innehåller mötet och den väldigt korta romansen med fotografen Robert Kincaid. Och medan de sitter där och läser hennes dagböcker går det sakta upp för de vilken typ av person hon egenligen var. Något som de nog aldrig riktigt förstått om sin mamma. För de har hon alltid varit den typiska mamman och hustrun. Aldrig tidigare har det framgått hur hon, Francesca, egentligen var som person.
Filmen är så bra och härligt berättad att man nästan känner att man själv skulle vilja skriva några väl valda ord till sina egna barn. Ja, den påverkar mer än vad man kan tro.
Kan tänka mig att många redan sett den. För er som inte gjort det rekommenderar jag starkt att göra det. Och för alla er andra ... visst är den väl värd att se igen? Detta är en film som jag sett återkommande gånger, och skulle lätt kunna se den lika många gånger till. :) :)
Men nu är jag på G igen och tänkte tipsa om en gammal men väldigt bra film ... ja om man nu gillar samma filmer som jag, det vill säga romantik, romantik, romantik. hihi
Veckans film heter "Broarna i Madison county" och utkom 1995. I huvudrollerna ser vi Clint Eastwood och Meryl Streep. De kunde inte valt ett bättre par till att spela två medelålders personer som plötsligt möts och blir upp över öronen förälskade. :)
Handling:
När Francesca Johnson avlider och hennes två vuxna barn går igenom hennes tillhörigheter, hittar de dagböcker som aldrig någonsin visats för de tidigare. Dagböckerna innehåller mötet och den väldigt korta romansen med fotografen Robert Kincaid. Och medan de sitter där och läser hennes dagböcker går det sakta upp för de vilken typ av person hon egenligen var. Något som de nog aldrig riktigt förstått om sin mamma. För de har hon alltid varit den typiska mamman och hustrun. Aldrig tidigare har det framgått hur hon, Francesca, egentligen var som person.
Filmen är så bra och härligt berättad att man nästan känner att man själv skulle vilja skriva några väl valda ord till sina egna barn. Ja, den påverkar mer än vad man kan tro.
Kan tänka mig att många redan sett den. För er som inte gjort det rekommenderar jag starkt att göra det. Och för alla er andra ... visst är den väl värd att se igen? Detta är en film som jag sett återkommande gånger, och skulle lätt kunna se den lika många gånger till. :) :)