En liten "dagens tanke".
Jag har faktiskt precis suttit och tittat på melodifestivalen 2014 - dagen efter.
Jag är långt ifrån ett mellofan. Men jag har faktiskt varit det en gång i tiden. Det fanns en tid när jag satt där med mitt kollegieblock och notoriskt skrev ner alla låtar och ALLA poäng efter hand det röstades. Och nej, jag missade inte ett enda år, varken den svenska eller slutstriden med övriga länder. Mina föräldrar var lika inbitna. Så varje år bullades det upp massor med gotta på bordet och sen var det bara mys framför TV'n en hel kväll. Oj, oj, det var tider det. :)
Jag vet så klart att tiderna har förändrats. På den tiden hette det schlagerfestival, nu är det melodifestival. Jag tror inte jag är ensam om att inte gilla den förändring som har skett. Sverige har så klart många talanger och det finns många, många låtar som är riktigt bra, både i Sverige och alla andra länder. Och jag vet att lika många låtar och genrer det finns, lika många åldrar, smak och tycken finns det. Men är det bra att blanda olika genrer i samma tävling? Förr kunde en låt vinna hela schlagern och faktiskt bli ihågkommen och nynnad på trots att man inte förstod språket. Det var lätt att börja både småsjunga och dansa när man väl hörde en schlager. Och det är den delen jag saknar.
Jag har faktiskt precis suttit och tittat på melodifestivalen 2014 - dagen efter.
Jag är långt ifrån ett mellofan. Men jag har faktiskt varit det en gång i tiden. Det fanns en tid när jag satt där med mitt kollegieblock och notoriskt skrev ner alla låtar och ALLA poäng efter hand det röstades. Och nej, jag missade inte ett enda år, varken den svenska eller slutstriden med övriga länder. Mina föräldrar var lika inbitna. Så varje år bullades det upp massor med gotta på bordet och sen var det bara mys framför TV'n en hel kväll. Oj, oj, det var tider det. :)
Jag vet så klart att tiderna har förändrats. På den tiden hette det schlagerfestival, nu är det melodifestival. Jag tror inte jag är ensam om att inte gilla den förändring som har skett. Sverige har så klart många talanger och det finns många, många låtar som är riktigt bra, både i Sverige och alla andra länder. Och jag vet att lika många låtar och genrer det finns, lika många åldrar, smak och tycken finns det. Men är det bra att blanda olika genrer i samma tävling? Förr kunde en låt vinna hela schlagern och faktiskt bli ihågkommen och nynnad på trots att man inte förstod språket. Det var lätt att börja både småsjunga och dansa när man väl hörde en schlager. Och det är den delen jag saknar.
För ett antal år sedan vann en finsk rocklåt schlagern. Dagen efter visste jag inte ens vad den hette, jag kom inte ihåg varken musik eller något annat än att det var någon som bara stått och skrikit på scenen. Inget ont om rocken. Det finns många bra sådana låtar och jag vet att många gillar rocken. Men jag kan inte förlika mig med tanken på att detta skulle vara en låt man minns ... i min värld var det just det som var meningen med schlagers, att minnas låtarna.
Det året svor jag på att aldrig mer titta på melodifestivalen. Och faktum är att jag har sedan dess inte tittat varken på några deltävlingar i Sverige eller den stora melodifestivalen.
Som jag sa, jag kikade lite idag på "dagen efter", där Sanna Nielsen intervjuades efter sin stora Sverigevinst. Det är bara att gratulera och hoppas det går bra för henne i Danmark. Dock kommer jag så klart inte att titta på det själv.
Det året svor jag på att aldrig mer titta på melodifestivalen. Och faktum är att jag har sedan dess inte tittat varken på några deltävlingar i Sverige eller den stora melodifestivalen.
Som jag sa, jag kikade lite idag på "dagen efter", där Sanna Nielsen intervjuades efter sin stora Sverigevinst. Det är bara att gratulera och hoppas det går bra för henne i Danmark. Dock kommer jag så klart inte att titta på det själv.