Det jag sitter och tänker på först och främst nu när det gäller minnen går inte så hemskt långt tillbaka. Bara drygt ett år, så det borde vara ganska lätt att komma ihåg. Trots det har jag lite luckor. Det är därför jag väljer att ta med minnet här ... för att jag själv skall komma ihåg vissa detaljer längre fram. :) :)
En dag för lite mer än ett år sedan, någonstans i slutet av 2012, kommer Dennis hem från flickvännen. En flicka varken jag eller hans pappa hade träffat någon gång. Han spenderade väldig mycket tid hos henne. Och trots att både jag och Affe sa flera gånger att det hade varit trevligt att träffa henne, så valde han att inte komma hem med henne.
Den här speciella dagen kom han i alla fall hem och började så smått prata med mig om lite ditten och datten. Och plötsligt bara utbrister han: "Vad skulle du säga om du skulle bli farmor". Jag stannade upp i alla rörelser och bara stirrade på honom med ett fånigt "vaaaa". Och nästa mening "Ja, jag skall bli pappa". Jag bara vände mig på stolen där jag satt och ögonen var stora som två bowlingklot. Om ni har blivit far- eller morföräldrar så förstår ni vad jag menar. Den där första chocken av att ens lilla, lilla son plötsligt skall bli pappa själv var ju en lite egendomlig tanke hos mig måste jag säga. Och det var lite med blandade känslor. Inte för att jag inte trodde att Dennis och flickvännen skulle bli bra föräldrar. Men eftersom varken jag eller Affe träffat henne, kändes det så snabbt på något sätt. Ena dagen var han en liten sparvel ... och nästa skulle han bli pappa. Och jag hade inte ens sett förändringen. hahaha
Det var upploppet till nästa steg, då jag och Affe tjatade nästan dagligen om att få träffa mamman till vårt blivande barnbarn. Menar, det hade väl varit konstigt om vi skulle träffa barnbarn och mamma samtidigt för första gången. :)
Minns att Affe var överlycklig en dag när han plötsligt stött på de i affären. Han var tvungen att rusa hit och meddela att nu hade han minsann äntligen fått träffa den blivande mamman.
Men jag fortsatte tjata, och tjata, och tjata ... tills Dennis plötsligt en dag stod i hallen med Dessi i släptåg och en STOR mage. Hon hade inte mer än 2-3 månader kvar av sin graviditet.
Detta var alltså det allra första mötet med blivande svärdottern. Tror att både hon och jag var liiiite smått nervösa. Det är ju inte varje dag man träffar nya släktmedlemmar. hehe
Fortsättningen på graviditeten blir nästan som en saga för sig, så den tänker jag inte dra här ... inte nu i alla fall. Dennis och Dessi åkte iväg till BB 11:e Maj, och 12:e Maj såg lilla Alexander dagens ljus för första gången. Och vad gjorde då farmor, farfar och faster? Så klart ilade vi iväg till sjukhuset för att få en första blick på vår allra nyaste familjemedlem.
Och naturligtvis tyckte vi ju, som alla andra nyblivna föräldrar och mor- och farföräldrar, att det var den mest perfekta och sötaste lilla krabat som låg där i BB's lilla vagn. :) :)
Och så klart, han blir sötare och sötare för varje dag som går. :)
En dag för lite mer än ett år sedan, någonstans i slutet av 2012, kommer Dennis hem från flickvännen. En flicka varken jag eller hans pappa hade träffat någon gång. Han spenderade väldig mycket tid hos henne. Och trots att både jag och Affe sa flera gånger att det hade varit trevligt att träffa henne, så valde han att inte komma hem med henne.
Den här speciella dagen kom han i alla fall hem och började så smått prata med mig om lite ditten och datten. Och plötsligt bara utbrister han: "Vad skulle du säga om du skulle bli farmor". Jag stannade upp i alla rörelser och bara stirrade på honom med ett fånigt "vaaaa". Och nästa mening "Ja, jag skall bli pappa". Jag bara vände mig på stolen där jag satt och ögonen var stora som två bowlingklot. Om ni har blivit far- eller morföräldrar så förstår ni vad jag menar. Den där första chocken av att ens lilla, lilla son plötsligt skall bli pappa själv var ju en lite egendomlig tanke hos mig måste jag säga. Och det var lite med blandade känslor. Inte för att jag inte trodde att Dennis och flickvännen skulle bli bra föräldrar. Men eftersom varken jag eller Affe träffat henne, kändes det så snabbt på något sätt. Ena dagen var han en liten sparvel ... och nästa skulle han bli pappa. Och jag hade inte ens sett förändringen. hahaha
Det var upploppet till nästa steg, då jag och Affe tjatade nästan dagligen om att få träffa mamman till vårt blivande barnbarn. Menar, det hade väl varit konstigt om vi skulle träffa barnbarn och mamma samtidigt för första gången. :)
Minns att Affe var överlycklig en dag när han plötsligt stött på de i affären. Han var tvungen att rusa hit och meddela att nu hade han minsann äntligen fått träffa den blivande mamman.
Men jag fortsatte tjata, och tjata, och tjata ... tills Dennis plötsligt en dag stod i hallen med Dessi i släptåg och en STOR mage. Hon hade inte mer än 2-3 månader kvar av sin graviditet.
Detta var alltså det allra första mötet med blivande svärdottern. Tror att både hon och jag var liiiite smått nervösa. Det är ju inte varje dag man träffar nya släktmedlemmar. hehe
Fortsättningen på graviditeten blir nästan som en saga för sig, så den tänker jag inte dra här ... inte nu i alla fall. Dennis och Dessi åkte iväg till BB 11:e Maj, och 12:e Maj såg lilla Alexander dagens ljus för första gången. Och vad gjorde då farmor, farfar och faster? Så klart ilade vi iväg till sjukhuset för att få en första blick på vår allra nyaste familjemedlem.
Och naturligtvis tyckte vi ju, som alla andra nyblivna föräldrar och mor- och farföräldrar, att det var den mest perfekta och sötaste lilla krabat som låg där i BB's lilla vagn. :) :)
Och så klart, han blir sötare och sötare för varje dag som går. :)