carinag.blogg.se

JAG VAR FLYGRÄDD!!

Veckans minne tar oss en del år tillbaka, år 2000, och första gången jag flög.
Det var på den tiden företaget där jag arbetade åkte utomlands en vecka varje år. Under veckan som gick skulle man då hålla föredrag, lyssna på föredrag, lära varandra, men framförallt tror jag man fick stor nytta av att samlas från alla kontor runt om i Sverige. Man lärde känna varandra och fick den där sociala biten som alla behöver, samtidigt som kunskap och lärdom bytte ägare. :) 

Just det här året var alltså mitt första år som flygplansresenär ... och jag var LIVRÄDD. Så när jag fick frågan av chefen sa jag blankt nej. Aldrig i livet att jag skulle sätta mig på ett flygplan. Han försökte så klart övertala mig, men det gick inte att rubba mina tankar om hur farligt det var att flyga. hahaha
Varje dag under ett par veckors tid kallade han in mig på sitt rum och försökte med alla medel få mig att ändra mig. Och han berättade även hur farligt det var att åka på vägarna, något jag faktiskt gjorde varje dag. :) :) Och att det var fler krockar på vägarna än uppe i luften.
Hur det än var lyckades han så småningom övertala mig. Och fram till resan var jag ett nervvrak. Ja, Jag var så nervös inför flygresan att jag varken sov eller åt ordentligt. Folk runt omkring mig försökte ju berätta hur härligt det var där uppe i luften. Men vad hjälpte det? Jag var ändå övertygad om att just det planet säkert skulle störta. hahaha

Den magiska dagen kom, och efter mycket om och men placerades jag på min plats på planet. Vid det laget hade jag nästan tappat andan. Då hade jag en kollega som satt på sätet framför mig som vände sig om och tog min hand och pratade lugnande till mig, samtidigt som han drog ner den lilla rullgardinen vid mitt fönster. Och ja, nu förstår jag att små barn kan bli lugna av att höra en lugnande röst. För det blev jag....

Dock var det ett litet problem. Vi blev tilldelade kolor när planet skulle lyfta och även sen när det skulle landa för att man inte skulle få lock i öronen. Men landningen var allt annat än smidig ...... och locket i mina öron blev öronbedövande. Trots att jag tuggade och tuggade, svalde och svalde så satt locket där som en riktig vaxpropp. Så när vi senare på kvällen skulle samlas hela företaget för att äta middag hörde jag nästan inget av vad folk sa. Inte förrän morgonen efter hade det försvunnit. :) :) 

Det var riktigt nära att jag inte följt med på resan ... och jag är såååå glad att chefen till slut lyckades övertala mig. För det var en fantastisk resa, en resa som jag absolut inte skulle velat vara utan. :) 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: