I förmiddags var det dax för ett seminarium om sociala medier. Jag gillar de flesta seminarium som hålls där. Man får mycket tips och idéer. Men framförallt är det intressant att höra andra berätta om sina upplevelser och erfarenheter. Just i dagens seminarium blev det dock ett stort sidospår där man kom in på väldigt mycket annat. Okej, det kanske inte var så bra med tanke på att sociala medier är ett väldigt stort område. Men ändå satt jag och förfasade när jag tänkte på människor runt omkring.
Alla i det rummet, alla på Radix överhuvudtaget har ju en sak gemensamt, vi är alla arbetslösa. Och tillsammans har vi ett väldigt stort kontaktnät. Alla nära och kära, gamla arbetskollegor, vänner, pojk- och flickvänner. Ja, världen där ute är riktigt stor. Och i dagens samhälle tror jag inte det finns någon som inte känner någon som är arbetslös. Man fick höra än det ena, än det andra, hur vänner och bekanta ryggade tillbaka och hade svårt att ta att vännen var arbetslös, partners som tyckte man gjorde fel i sitt jobbsök när man inte fick något arbete, ja, folk som till och med tog avstånd och inte ansåg att vänskapen var tillräckligt bra. Jag lovar, jag satt och gapade. Jag fick känslan flera gånger att vissa kanske hade behövt annan hjälp än Radix, vissa som hade gått ner sig totalt. Men vet ni, det är ju inte deras fel att de gått ner sig. Det är de personer, eller kanske till och med sambos, som tycker att den arbetslöse gör fel. Snacka om att sparka på någon som redan ligger.
Visst har jag också fått sagts i ansiktet att man inte söker tillräckligt mycket, att man måste göra något fel när man inte får tag i ett arbete, att man kämpar på fel sätt.
De stackars människor som tycker det har ingen aning om hur det är att vara arbetslös. Och ja, jag måste tjata om det igen. Men jag tycker det är fruktansvärt att inte folk har mer vett och kan stötta den person som förhoppningsvis skall vara nära och betyda något.
När jag hörde dessa historier från olika håll och såg hur dåligt folk mådde fick jag ordentligt ont i magen.
Oj, vad skönt det kändes ... att få bubbla av sig lite. Nu kan jag med gott hjärta krypa ner under täcket och strötitta på TV till ögonlocken blir tunga. :)
Så nu säger jag godnatt till alla. Ha en fortsatt fin kväll och en god natts sömn.
Sov gott.
Alla i det rummet, alla på Radix överhuvudtaget har ju en sak gemensamt, vi är alla arbetslösa. Och tillsammans har vi ett väldigt stort kontaktnät. Alla nära och kära, gamla arbetskollegor, vänner, pojk- och flickvänner. Ja, världen där ute är riktigt stor. Och i dagens samhälle tror jag inte det finns någon som inte känner någon som är arbetslös. Man fick höra än det ena, än det andra, hur vänner och bekanta ryggade tillbaka och hade svårt att ta att vännen var arbetslös, partners som tyckte man gjorde fel i sitt jobbsök när man inte fick något arbete, ja, folk som till och med tog avstånd och inte ansåg att vänskapen var tillräckligt bra. Jag lovar, jag satt och gapade. Jag fick känslan flera gånger att vissa kanske hade behövt annan hjälp än Radix, vissa som hade gått ner sig totalt. Men vet ni, det är ju inte deras fel att de gått ner sig. Det är de personer, eller kanske till och med sambos, som tycker att den arbetslöse gör fel. Snacka om att sparka på någon som redan ligger.
Visst har jag också fått sagts i ansiktet att man inte söker tillräckligt mycket, att man måste göra något fel när man inte får tag i ett arbete, att man kämpar på fel sätt.
De stackars människor som tycker det har ingen aning om hur det är att vara arbetslös. Och ja, jag måste tjata om det igen. Men jag tycker det är fruktansvärt att inte folk har mer vett och kan stötta den person som förhoppningsvis skall vara nära och betyda något.
När jag hörde dessa historier från olika håll och såg hur dåligt folk mådde fick jag ordentligt ont i magen.
Oj, vad skönt det kändes ... att få bubbla av sig lite. Nu kan jag med gott hjärta krypa ner under täcket och strötitta på TV till ögonlocken blir tunga. :)
Så nu säger jag godnatt till alla. Ha en fortsatt fin kväll och en god natts sömn.
Sov gott.