Hur många minns sin allra första flickvän/pojkvän? När man som 3-4åring sprang omkring och höll någon i hand? Så nu tänkte jag dela med mig av Dennis och hans första flickvän ... vilket minne. :) :)
Dennis var tre, hon var två. Och tillsammans måste de så klart ha varit det mest gulliga par som fanns ... i alla fall i oss föräldrars ögon. :)
De gick på samma dagis och Dennis var helt, helt förtrollad i den lilla tjej som jämt och ständigt sprang honom i hälarna. Så ja, nog var hon lika förtrollad i honom.
Ofta kom de gåendes hand i hand. Men det fanns ju de gånger när de var av med varandra där inne på dagis bland alla rum. Då blev det skallgång. De gånger då jag kom och hämtade honom innan Kristina, som flickan hette, hade blivit hämtad så blev det ett fasligt ståhej. Då sprang han runt i alla rum och kallade på henne "Ia e du, Ia e du". Som sagt, ingen av de kunde prata rent på den tiden hihi. Det blev alltså stora kramen när de väl hittade varandra igen.
Som tur var hämtades de ganska ofta vid samma tidpunkt. Då nöjde de sig inte med att ge varandra en kram. Nej, vi skulle gå tillsammans från dagis bort till gatan, Dennis och Kristina inflätade i varandras händer. Och när vi sen skildes åt gav Dennis alltid Kristina en puss på kinden. Sååå gulligt. :) :)
De var ett par i ett år, och riktigt trogna varandra. Under hela tiden släppte de inte in några andra till att hålla hand. Leka och så gick an, men inte mer.
När Dennis var 4 år flyttade vi från Malmö och han bytte dagismiljö. Och han var uppriktigt ledsen. Han pratade mycket om henne i början. Och det var så mycket att vi vid ett par tillfällen kort efter vår flytt var och hälsade på för att Dennis skulle få träffa Kristina. :)
Så gick det som det gick. de glömde bort varandra och Dennis gick vidare mot nya mål och nya tjejer. Ja, den kärleken, den kärleken. :) :)
... Dennis 3 år, charmör och tjejtjusare redan då...
Dennis var tre, hon var två. Och tillsammans måste de så klart ha varit det mest gulliga par som fanns ... i alla fall i oss föräldrars ögon. :)
De gick på samma dagis och Dennis var helt, helt förtrollad i den lilla tjej som jämt och ständigt sprang honom i hälarna. Så ja, nog var hon lika förtrollad i honom.
Ofta kom de gåendes hand i hand. Men det fanns ju de gånger när de var av med varandra där inne på dagis bland alla rum. Då blev det skallgång. De gånger då jag kom och hämtade honom innan Kristina, som flickan hette, hade blivit hämtad så blev det ett fasligt ståhej. Då sprang han runt i alla rum och kallade på henne "Ia e du, Ia e du". Som sagt, ingen av de kunde prata rent på den tiden hihi. Det blev alltså stora kramen när de väl hittade varandra igen.
Som tur var hämtades de ganska ofta vid samma tidpunkt. Då nöjde de sig inte med att ge varandra en kram. Nej, vi skulle gå tillsammans från dagis bort till gatan, Dennis och Kristina inflätade i varandras händer. Och när vi sen skildes åt gav Dennis alltid Kristina en puss på kinden. Sååå gulligt. :) :)
De var ett par i ett år, och riktigt trogna varandra. Under hela tiden släppte de inte in några andra till att hålla hand. Leka och så gick an, men inte mer.
När Dennis var 4 år flyttade vi från Malmö och han bytte dagismiljö. Och han var uppriktigt ledsen. Han pratade mycket om henne i början. Och det var så mycket att vi vid ett par tillfällen kort efter vår flytt var och hälsade på för att Dennis skulle få träffa Kristina. :)
Så gick det som det gick. de glömde bort varandra och Dennis gick vidare mot nya mål och nya tjejer. Ja, den kärleken, den kärleken. :) :)
... Dennis 3 år, charmör och tjejtjusare redan då...