Vilken eftermiddag jag har haft, ett tag funderade jag på om det var den 13:e idag istället för i morgon. Och när jag väl ville beklaga mig här på bloggen, så kraschade bloggen på mobilen. Blev jag glad då? NEJ, gaahh...
Så, nu har jag i alla fall fått lugna ner mig efter en hittills mysig kväll med barn och barnbarn. Det gjorde susen. :) :)
Okej var börjar jag då?
Det börjar med att ögonen känns helt grusiga när jag sitter på jobb. När jag kollar mig i spegeln, upptäcker jag att jag är på väg att få en vagel i ögat. Det lär ju bli ännu värre i morgon. Men detta första stadiet är sjukt jobbigt, det både svider och kliar och ögat är helt rött. :(
Nästa sak som händer är när jag slutar jobba, går ut på bakgården och skall gå genom grinden. Då har låssystemet runt om på området havererat och man kan inte komma ut. Snacka om att känna sig instängd. Ja, ut kom jag ju långt om länge. Det visade sig att en utgång fortfarande var "aktiv". Puh ....
Det är i detta läget jag kände mig en aning vissen och tog upp mobilen och skulle beklaga mig lite här för er. När jag då tar en bild och skall lägga in den, då vill inte telefonen längre.
Okej, tänkte jag då, jag är ju snart hemma. Får väl skicka iväg ett inlägg när jag kommer hem. Men oj, vad jag bedrog mig. För då var det helt plötsligt kaos ute i trafiken, åt alla håll och kanter. En resa som normalt tar ca 20 minuter, tog idag en timme. Slut var jag, irriterad blev jag och ännu mer irriterad blev jag när jag långt om länge kom hem, satte mig på balkongen ...... och fick fullt med fimpar och aska i knät. :( :(
Jaha, detta var min dag alltså. Det kändes faktiskt som den 13:e. Dock blev det genast lite bättre när Dennis och Teddy kom hem. Det är en historia ...... med lite bilder till ....... som berättas sen. Måste umgås en stund med familjen. :) :)
Så, nu har jag i alla fall fått lugna ner mig efter en hittills mysig kväll med barn och barnbarn. Det gjorde susen. :) :)
Okej var börjar jag då?
Det börjar med att ögonen känns helt grusiga när jag sitter på jobb. När jag kollar mig i spegeln, upptäcker jag att jag är på väg att få en vagel i ögat. Det lär ju bli ännu värre i morgon. Men detta första stadiet är sjukt jobbigt, det både svider och kliar och ögat är helt rött. :(
Nästa sak som händer är när jag slutar jobba, går ut på bakgården och skall gå genom grinden. Då har låssystemet runt om på området havererat och man kan inte komma ut. Snacka om att känna sig instängd. Ja, ut kom jag ju långt om länge. Det visade sig att en utgång fortfarande var "aktiv". Puh ....
Det är i detta läget jag kände mig en aning vissen och tog upp mobilen och skulle beklaga mig lite här för er. När jag då tar en bild och skall lägga in den, då vill inte telefonen längre.
Okej, tänkte jag då, jag är ju snart hemma. Får väl skicka iväg ett inlägg när jag kommer hem. Men oj, vad jag bedrog mig. För då var det helt plötsligt kaos ute i trafiken, åt alla håll och kanter. En resa som normalt tar ca 20 minuter, tog idag en timme. Slut var jag, irriterad blev jag och ännu mer irriterad blev jag när jag långt om länge kom hem, satte mig på balkongen ...... och fick fullt med fimpar och aska i knät. :( :(
Jaha, detta var min dag alltså. Det kändes faktiskt som den 13:e. Dock blev det genast lite bättre när Dennis och Teddy kom hem. Det är en historia ...... med lite bilder till ....... som berättas sen. Måste umgås en stund med familjen. :) :)