Idag fick jag gå från jobb redan vid 12-snåret för att jag jobbat extra så mycket. Faktiskt riktigt gulligt tycker jag. Egentligen är det ju inget jag begär så där. Jag älskar verkligen att arbeta och tiden går alltid så himla fort när jag är på jobbet. Men just idag var jag jätteglad att jag kunde gå tidigare. Jag kände bara att jag ville ha iväg ett mail till Beatrice rektor så fort som möjligt. Och jag tycker inte man kan sitta med sådant på arbetstid. Och inte bara det, just sådana här mail kräver ändå lite tid att tänka på vad man skriver. Det kan vara svårt när man sitter på en arbetsplats och kanske måste avbryta eller så.
Ett låååångt mail blev det i alla fall till skolans rektor. Jag försökte verkligen vädja till hans mänsklighet och låta Beatrice få börja sin praktik nästa vecka.
Jag är fullt övertygad om att detta är det absolut bästa för Beatrice. Dessutom säger hon själv att hon vill och att hon längtar. Och det är klart, hon är inne i vuxen ålder nu. Om bara ett par år skall hon ut i arbetslivet på heltid. Det är väl klart att hon vill testa det här och se vad det egentligen handlar om. Så jag förstår henne helt klart att hon verkligen vill praktisera.
Jag hoppas på ett positivt svar från rektorn. För får vi inte det, ja då tvivlar jag på att Beatrice överhuvudtaget vill fortsätta skolan. Hon var såå ledsen igårkväll för att ett sådant beslut hade tagits. Sen förstår jag nog inte riktigt ändå. Hennes mentor sa att beslutet var fattat och att vi skulle överklaga hos rektorn om vi inte var nöjda med beslutet. Medan rektorn sagt till Dennis idag att det inte alls var fastslaget, det var bara ett alternativ de funderade på i deras strävan efter att hjälpa Beatrice. Och jag hade inte reagerat om de först pratat med Beatrice och hon kanske varit tveksam till praktik. Men ingen på skolan har överhuvudtaget pratat med henne.
Men vadå, räknas inte hennes åsikter eller? Tjejen är ju 19 år, hon borde väl få ha något att säga till om. Istället känns det som att hon blir bestraffad.
Nåja, nu är mailet skickat. Och det är bara att vänta och hoppas på svar, ett bra sådant.
Nu känner jag mig ganska slut i knoppen, det är alltid lite extra jobbigt och känsligt med sådant här. Så det får väl bli en stor stark ...... kopp kaffe innan jag börjar med mitt andra datajobb. :)
Ett låååångt mail blev det i alla fall till skolans rektor. Jag försökte verkligen vädja till hans mänsklighet och låta Beatrice få börja sin praktik nästa vecka.
Jag är fullt övertygad om att detta är det absolut bästa för Beatrice. Dessutom säger hon själv att hon vill och att hon längtar. Och det är klart, hon är inne i vuxen ålder nu. Om bara ett par år skall hon ut i arbetslivet på heltid. Det är väl klart att hon vill testa det här och se vad det egentligen handlar om. Så jag förstår henne helt klart att hon verkligen vill praktisera.
Jag hoppas på ett positivt svar från rektorn. För får vi inte det, ja då tvivlar jag på att Beatrice överhuvudtaget vill fortsätta skolan. Hon var såå ledsen igårkväll för att ett sådant beslut hade tagits. Sen förstår jag nog inte riktigt ändå. Hennes mentor sa att beslutet var fattat och att vi skulle överklaga hos rektorn om vi inte var nöjda med beslutet. Medan rektorn sagt till Dennis idag att det inte alls var fastslaget, det var bara ett alternativ de funderade på i deras strävan efter att hjälpa Beatrice. Och jag hade inte reagerat om de först pratat med Beatrice och hon kanske varit tveksam till praktik. Men ingen på skolan har överhuvudtaget pratat med henne.
Men vadå, räknas inte hennes åsikter eller? Tjejen är ju 19 år, hon borde väl få ha något att säga till om. Istället känns det som att hon blir bestraffad.
Nåja, nu är mailet skickat. Och det är bara att vänta och hoppas på svar, ett bra sådant.
Nu känner jag mig ganska slut i knoppen, det är alltid lite extra jobbigt och känsligt med sådant här. Så det får väl bli en stor stark ...... kopp kaffe innan jag börjar med mitt andra datajobb. :)
Bra Carina, ifrågasätt allt som inte är för Beatrice bästa. Jag håller med dig, va en tuff mamma, det behövs i denna världen vi lever i. Fattar dom inte så förklara för dom på ett bra sätt inte för tufft för då kan man ju förstöra för henne. Kram Maggan