Genom åren har jag använt mig av 90000 och 112 ett antal gånger. Jag brukar ringa först och kolla sen. hahaha
En av alla dessa gånger bodde vi i huset och det var ett minne som jag egentligen helst inte ville minnas, även om Affe många gånger efteråt drog upp det och tyckte det var superkul. Idag skrattar jag gott åt det. :) :)
Det var sent på kvällen och kolsvart utomhus. Affe jobbade kväll och barnen hade för länge sedan lagt sig och somnat. Själv satt jag i lugn och ro i soffan och pratade i telefon när det plötsligt hördes något utanför. Ja, jag är ju som sagt rädd för min egen skugga, ibland blir jag rädd långt innan det händer. Det är precis som om min kropp vet att nu kommer det att hända något. Tillika är jag riktigt, riktigt mörkrädd.
Så jag började viska i luren till väninnan att hon skulle vänta. Jag lade luren på bordet och började kika ut genom fönstret. Alltså den synen hade nog varit ganska kul att se. Jag lade mig nämligen på soffan och bara kikade över fönsterkarmen med ögonen hahaha. Jag var helt övertygad om att någon stod utanför vårt fönster. Och eftersom vi hade tre ytterdörrar, började jag hukandes springa runt i huset och kolla så att alla dörrar och fönster verkligen var låsta.
Därefter smög jag mig tillbaka till soffan igen och berättade för väninnan att någon smög omkring runt huset och att vi fick lägga på, jag vågade inte riskera att min röst hördes ut.
Efter några minuter, som kändes som flera timmar, tyckte jag att någon drog i handtaget till ytterdörren. Då blev jag ordentligt rädd. Jag kastade mig över telefonen och ringde 90000. Och givetvis tog polisen det på allvar och skickade ut flera patrullbilar MED polishundar.
Tre bilar kom. En bil körde förbi vårt hus mot stora vägen för att gå den vägen ner mot vårt hus, en bil stannade en bra bit från vårt hus på andra sidan och började gå med hundarna det hållet. Och en tredje bil körde in på vår tomt med två hundar, som fick genomsöka tomten.
Så klart hittade de ingenting som tydde på att någon varit på tomten. Ett par nertrampade grenar och kvistar som såg ut att nyligen ha blivit trampad på. Men det var inget man kunde bevisa. Och faktum är att jag hade ju tidigare på kvällen varit ute på tomten, så det kunde lika gärna varit jag som trampat ner dessa kvistar.
Polisen stannade ett bra tag. Och plötsligt var klockan så mycket att Affe skulle komma hem från jobb. Och han kom ...... och möttes av fyra hundar framför uppfarten som inte släppte in honom på tomten. hahahaha
Ja, ni kan ju tänka er hans min med detta mottagandet. Det var en chockad Affe som blev ineskorterad till hallen av två väldigt trevliga poliser.
När inget kunde hittas fick jag lite dåligt samvete att ha ringt i onödan. Men poliserna lugnade mig med att säga att det var ju deras jobb. Det är klart man skall ringa om man faktiskt tror att något inte står rätt till.
Den filosofin kör jag med än idag. Bättre att ringa en gång för mycket och förhindra att något orätt händer än att inte ringa alls ... och så kanske det händer.
Visst var det fridfullt där vi bodde. Men om man var ensam och hade det här mörkret precis utanför huset, ingen lyktstolpe eller annat som sken upp, nja då kunde det vara lite läskigt. :)
En av alla dessa gånger bodde vi i huset och det var ett minne som jag egentligen helst inte ville minnas, även om Affe många gånger efteråt drog upp det och tyckte det var superkul. Idag skrattar jag gott åt det. :) :)
Det var sent på kvällen och kolsvart utomhus. Affe jobbade kväll och barnen hade för länge sedan lagt sig och somnat. Själv satt jag i lugn och ro i soffan och pratade i telefon när det plötsligt hördes något utanför. Ja, jag är ju som sagt rädd för min egen skugga, ibland blir jag rädd långt innan det händer. Det är precis som om min kropp vet att nu kommer det att hända något. Tillika är jag riktigt, riktigt mörkrädd.
Så jag började viska i luren till väninnan att hon skulle vänta. Jag lade luren på bordet och började kika ut genom fönstret. Alltså den synen hade nog varit ganska kul att se. Jag lade mig nämligen på soffan och bara kikade över fönsterkarmen med ögonen hahaha. Jag var helt övertygad om att någon stod utanför vårt fönster. Och eftersom vi hade tre ytterdörrar, började jag hukandes springa runt i huset och kolla så att alla dörrar och fönster verkligen var låsta.
Därefter smög jag mig tillbaka till soffan igen och berättade för väninnan att någon smög omkring runt huset och att vi fick lägga på, jag vågade inte riskera att min röst hördes ut.
Efter några minuter, som kändes som flera timmar, tyckte jag att någon drog i handtaget till ytterdörren. Då blev jag ordentligt rädd. Jag kastade mig över telefonen och ringde 90000. Och givetvis tog polisen det på allvar och skickade ut flera patrullbilar MED polishundar.
Tre bilar kom. En bil körde förbi vårt hus mot stora vägen för att gå den vägen ner mot vårt hus, en bil stannade en bra bit från vårt hus på andra sidan och började gå med hundarna det hållet. Och en tredje bil körde in på vår tomt med två hundar, som fick genomsöka tomten.
Så klart hittade de ingenting som tydde på att någon varit på tomten. Ett par nertrampade grenar och kvistar som såg ut att nyligen ha blivit trampad på. Men det var inget man kunde bevisa. Och faktum är att jag hade ju tidigare på kvällen varit ute på tomten, så det kunde lika gärna varit jag som trampat ner dessa kvistar.
Polisen stannade ett bra tag. Och plötsligt var klockan så mycket att Affe skulle komma hem från jobb. Och han kom ...... och möttes av fyra hundar framför uppfarten som inte släppte in honom på tomten. hahahaha
Ja, ni kan ju tänka er hans min med detta mottagandet. Det var en chockad Affe som blev ineskorterad till hallen av två väldigt trevliga poliser.
När inget kunde hittas fick jag lite dåligt samvete att ha ringt i onödan. Men poliserna lugnade mig med att säga att det var ju deras jobb. Det är klart man skall ringa om man faktiskt tror att något inte står rätt till.
Den filosofin kör jag med än idag. Bättre att ringa en gång för mycket och förhindra att något orätt händer än att inte ringa alls ... och så kanske det händer.
Visst var det fridfullt där vi bodde. Men om man var ensam och hade det här mörkret precis utanför huset, ingen lyktstolpe eller annat som sken upp, nja då kunde det vara lite läskigt. :)