carinag.blogg.se

IVA OCH AKUTEN!!

Jag förstår inte allt vad som händer just nu. Och vi har hela tiden tagits emot av kunnig och tröstande personal. Men idag tappade jag fattningen något. 

Igår kom ju Dennis och Teddy på att vi inte hade fått tillbaka Affes kläder. Så idag ringde jag sjukhuset. Nej, de hade inte sett några kläder. Men hon skulle kolla vidare, läsa journaler och ringa akuten. Efter ett tag ringde hon upp igen och sa att de inte kunde hitta några kläder, hon visste inte var de tagit vägen. Och på akuten hade de inte heller verkat veta något. Men hon skulle kontakta den personal som tagit hand om Affe på IVA. Under tiden ringde Teddy till akuten, där de sa att de alltid skickade med kläderna i en påse till den avdelning patienten skickades till.
Efter ett tag ringde de från IVA igen och meddelade att där inte fanns några kläder. Hon trodde då att kläderna hamnat i ett rum på kardiologen, eftersom Affe egentligen varit en hjärtpatient. Men där var låst nu och hon skulle inte kunna komma åt att kolla förrän på Måndag.
Ett nytt samtal kom någon timme senare, där samma person berättade att hon nu pratat med den dam som tagit emot Affe på akuten. Kläderna hade varit sönderklippta och väldigt smutsiga så allt hade kastats.

Som sagt, så tappade jag nog humöret en aning. Jag kan väl i och för sig förstå att de tänker så. Men både jacka, tröja, byxor, skärp och skor? Skorna t.ex. har väl i alla fall inte klippts sönder???
Och barnen som är närmast anhöriga? Är det inte deras beslut vad som skall kastas eller inte?
Jag förstår fortfarande inte.

Tidigare idag när vi besökte Dennis och Dessi. Molly är en riktig stjärna och vill naturligtvis vara medelpunkten. :) 

 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Malin H
skriven :

Låter konstigt de där att dom inte frågat er först. För här uppe är då personalen skyldiga att fråga dom anhöriga först om dom vill ha kläder och skor och de tillbaka innan dom får kasta. Då de kan vara något som dom anhöriga faktiskt vill ha åter.

Svar: Ja, det var det jag också kände, att de anhöriga måste frågas först.
Carina G.