Sitter här och funderar på vad som hänt under veckan som arbetslös, och kan inte komma på någonting. Ja, förutom att jag blev telefonintervjuad härom dagen. Det lever jag så klart fortfarande på. :)
Jag har sökt tre jobb under veckan som gått. Men bara det har ju varit ett helt företag, och min fokus har inte alls varit med mig känns det som.
Jag har sökt tre jobb under veckan som gått. Men bara det har ju varit ett helt företag, och min fokus har inte alls varit med mig känns det som.
Jag gjorde ett engelskt CV härom dagen. Det var riktigt jobbigt. Kan tala om att jag aldrig sökte det jobbet, eftersom jag aldrig fick klart det personliga brevet på engelska. Jag kommer så klart att göra det och kommer även att söka de jobb som står på engelska framöver. Men mitt huvud var inte alls med mig nu. Och när jag var klar med CV't var jag helt slut i knoppen. :) Jag antar att det kommer fler tillfällen, så det var ju inget jag gjorde förgäves. Men detta fick jag för tillfället släppa.
I normala fall är det hemskt att gå arbetslös. Nu vete sjutton om jag inte tackar guds allsmäktige för att jag faktiskt går hemma. Tror inte jag klarat av att sitta på mitt arbete med allt som händer just nu. ???
Eller så är det precis det jag skulle behöva. Jag märkte ju när Adecco ringde häromdagen att jag faktiskt glömde det tragiska för en stund, vilket var jätteskönt. Så kanske allt blivit lite lättare att hantera om jag faktiskt hade ett arbete att fokusera på.
Att söka arbete är ett arbete i sig. Och den monotona vardagen blir lika trist nu som ibland när man har ett arbete. Och det är kanske det som händer just nu. I den vardagsmiljö jag befinner mig nu mår jag ordentligt dåligt på grund av sorgen jag bär på. Det hade jag även gjort om jag haft ett jobb. Men om jag skulle få något nu, kanske det blivit annorlunda och sorgen dämpats något. Jag vet inte, vad tror ni?
I normala fall är det hemskt att gå arbetslös. Nu vete sjutton om jag inte tackar guds allsmäktige för att jag faktiskt går hemma. Tror inte jag klarat av att sitta på mitt arbete med allt som händer just nu. ???
Eller så är det precis det jag skulle behöva. Jag märkte ju när Adecco ringde häromdagen att jag faktiskt glömde det tragiska för en stund, vilket var jätteskönt. Så kanske allt blivit lite lättare att hantera om jag faktiskt hade ett arbete att fokusera på.
Att söka arbete är ett arbete i sig. Och den monotona vardagen blir lika trist nu som ibland när man har ett arbete. Och det är kanske det som händer just nu. I den vardagsmiljö jag befinner mig nu mår jag ordentligt dåligt på grund av sorgen jag bär på. Det hade jag även gjort om jag haft ett jobb. Men om jag skulle få något nu, kanske det blivit annorlunda och sorgen dämpats något. Jag vet inte, vad tror ni?
