Totalt blev det fyra jobb som söktes förra veckan. Det är väl kanske ett ganska bra tal, med tanke på att fokuset inte har legat på jobbsök den senaste tiden.
Damen från Adecco, som gjorde en telefonintervju med mig förra veckan, skulle höra av sig senast Fredag. Jag går naturligtvis och hoppas på att jag är en av de som blir kallad till en personlig intervju. Men hur gärna jag än vill att hon skall höra av sig, är det ändå inte det som prioriteras just nu.
Det är mycket som skall klaffa inför begravningen, både med kläder och allt det praktiska. Och även om Dennis gör ett fantastiskt jobb, kan jag inte påstå att jag själv kopplar bort det. Så tyvärr kommer min arbetslöshet lite i skymundan. Och det är så det skall vara just nu. Det är det som måste prioriteras.
Men jag söker ändå så gott det går. När jag vid ett par tillfällen i veckan satt och sökte jobb, kom jag på mig själv med att sväva ut i det blå. Började tänka på helt andra saker, på familjen, barnen, mitt barnbarn och naturligtvis Affe. När sådana tankar ploppar upp i huvudet, då är det bara att stänga ner de sidorna och strunta i att söka fler jobb.
Kan säga att känslor och humör svajar väldigt mycket. Och det beror naturligtvis inte bara på att jag är arbetslös. De gånger jag tänker på familjen, vilket är ungefär 78 gånger varje dag haha, börjar tårarna rinna. Så ni kan ju tänka er hur mina ögon och kinder ser ut för det mesta. :)
Måste bara få avsluta med att säga hur stolt jag är över alla tre barnen. Jag vet, jag har ju skrivit det ett antal gånger. :) Men när jag ser hur de pratar med varandra, diskuterar och kommer fram till saker, ja då svämmar hjärtat över.
Damen från Adecco, som gjorde en telefonintervju med mig förra veckan, skulle höra av sig senast Fredag. Jag går naturligtvis och hoppas på att jag är en av de som blir kallad till en personlig intervju. Men hur gärna jag än vill att hon skall höra av sig, är det ändå inte det som prioriteras just nu.
Det är mycket som skall klaffa inför begravningen, både med kläder och allt det praktiska. Och även om Dennis gör ett fantastiskt jobb, kan jag inte påstå att jag själv kopplar bort det. Så tyvärr kommer min arbetslöshet lite i skymundan. Och det är så det skall vara just nu. Det är det som måste prioriteras.
Men jag söker ändå så gott det går. När jag vid ett par tillfällen i veckan satt och sökte jobb, kom jag på mig själv med att sväva ut i det blå. Började tänka på helt andra saker, på familjen, barnen, mitt barnbarn och naturligtvis Affe. När sådana tankar ploppar upp i huvudet, då är det bara att stänga ner de sidorna och strunta i att söka fler jobb.
Kan säga att känslor och humör svajar väldigt mycket. Och det beror naturligtvis inte bara på att jag är arbetslös. De gånger jag tänker på familjen, vilket är ungefär 78 gånger varje dag haha, börjar tårarna rinna. Så ni kan ju tänka er hur mina ögon och kinder ser ut för det mesta. :)
Måste bara få avsluta med att säga hur stolt jag är över alla tre barnen. Jag vet, jag har ju skrivit det ett antal gånger. :) Men när jag ser hur de pratar med varandra, diskuterar och kommer fram till saker, ja då svämmar hjärtat över.