Jag kan ibland bli imponerad av väldigt lite. Kanske det är för att jag ser en ödmjukhet och en godhet hos människor.
Det är däremot inte ofta jag blir så imponerad av någon att jag går omkring och tänker på de. Men faktum är att nu har det hänt. Kan bero på filmen jag såg för inte så länge sen. :)
Det handlar alltså om att våga.
I december 2004 skedde en katastrof i Thailand. En tsunami svepte in och ödelade stora delar av landet, och naturligtvis blev många människor drabbade. De blev både hemlösa och förlorade familjemedlemmar.
En av alla dessa som blev ögonvittne till något fasansfullt är dotter till en väninna till mig. Hon bokstavligen sprang från vågorna som svepte över stranden. Nu var jag ju så klart inte på plats och kunde bevittna detta. Så ni som kanske har rätta sanningen klar för er får ursäkta om jag inte får detaljerna på rätt plats.
Men det jag egentligen vill komma fram till är att den här unga flickan var på plats, bevittnade något fruktansvärt, kom hem med livet i behåll ...... och väljer att åka tillbaka ett antal månader senare för att bo och arbeta i just det landet. Strongt gjort, något som jag själv nog aldrig skulle få för mig efter en sådan katastrof.
Det jag imponeras av med denna tjej är att hon fortfarande står med båda fötterna på jorden, och har inte på några sätt tyckt synd om sig själv efter allt vad som hände. Idag är hon både gift och har ett charmtroll till son ...... OCH bosatt sig i Litauen med sin lilla familj. Som sagt, där finns det ingen rädsla inte.
Det finns säkert många, både unga killar och unga tjejer, som vågar ta klivet, inte har någon rädsla och samtidigt står med båda fötterna på jorden. Och framförallt att de VÅGAR.
Det är just det jag blir imponerad av och alla dessa egenskaper har Sophie.
Hon har även startat en blogg där man kan följa hennes resa, hennes tankar och hennes nya liv i Litauen med familjen. Kika gärna in på http://herewegoagain.blo.gg/ Själv gillar jag det hon skriver och följer hennes färd och tankar.
Det är däremot inte ofta jag blir så imponerad av någon att jag går omkring och tänker på de. Men faktum är att nu har det hänt. Kan bero på filmen jag såg för inte så länge sen. :)
Det handlar alltså om att våga.
I december 2004 skedde en katastrof i Thailand. En tsunami svepte in och ödelade stora delar av landet, och naturligtvis blev många människor drabbade. De blev både hemlösa och förlorade familjemedlemmar.
En av alla dessa som blev ögonvittne till något fasansfullt är dotter till en väninna till mig. Hon bokstavligen sprang från vågorna som svepte över stranden. Nu var jag ju så klart inte på plats och kunde bevittna detta. Så ni som kanske har rätta sanningen klar för er får ursäkta om jag inte får detaljerna på rätt plats.
Men det jag egentligen vill komma fram till är att den här unga flickan var på plats, bevittnade något fruktansvärt, kom hem med livet i behåll ...... och väljer att åka tillbaka ett antal månader senare för att bo och arbeta i just det landet. Strongt gjort, något som jag själv nog aldrig skulle få för mig efter en sådan katastrof.
Det jag imponeras av med denna tjej är att hon fortfarande står med båda fötterna på jorden, och har inte på några sätt tyckt synd om sig själv efter allt vad som hände. Idag är hon både gift och har ett charmtroll till son ...... OCH bosatt sig i Litauen med sin lilla familj. Som sagt, där finns det ingen rädsla inte.
Det finns säkert många, både unga killar och unga tjejer, som vågar ta klivet, inte har någon rädsla och samtidigt står med båda fötterna på jorden. Och framförallt att de VÅGAR.
Det är just det jag blir imponerad av och alla dessa egenskaper har Sophie.
Hon har även startat en blogg där man kan följa hennes resa, hennes tankar och hennes nya liv i Litauen med familjen. Kika gärna in på http://herewegoagain.blo.gg/ Själv gillar jag det hon skriver och följer hennes färd och tankar.
